Ett projekt som kändes rätt

I mitt förra blogginlägg skrev jag om vägen till att bli doktorand. Om att våga ta steget, om tvivel och drivkraft, och om den där inre kompassen som länge har pekat mot global kvinnohälsa. Den här gången vill jag ta er med in i själva projektet, det arbete som jag nu får vara en del av, och som på många sätt var anledningen till att jag vågade från början.

Kontinuitet som utgångspunkt för MiMoC

Barnmorskeledd kontinuitetsvård har fått allt större uppmärksamhet under de senaste åren. I grunden handlar det om att kvinnan följs av samma barnmorska, eller ett mindre team av barnmorskor, genom graviditet, förlossning och eftervård. Det kan låta enkelt. Att någon känner igen en, minns ens historia och följer med över tid. Men i praktiken kan just detta vara avgörande i arbetet för en mer personcentrerad, respektfull och säker vård. Samtidigt finns en viktig obalans i kunskapsläget. Den mesta forskningen om barnmorskeledd kontinuitetsvård är genomförd i höginkomstländer, medan många av de största utmaningarna inom mödra- och nyföddhetsvård finns i låg- och medelinkomstländer.

Det är i denna kunskapslucka mitt doktorandprojekt tar sin utgångspunkt. Jag är en del av MiMoC, Midwifery Model of Care, ett forskningsprojekt som genomförs i samarbete mellan Sophiahemmet Högskola och Debre Berhan University. Projektet handlar om att implementera och utvärdera barnmorskeledd kontinuitetsvård i Etiopien, med målet att undersöka om modellen kan förbättra mödra- och neonatal hälsa, öka kvinnors tillfredsställelse med vården och stärka evidensbaserade barnmorskeledda arbetssätt.

I Etiopien är vården fortfarande fragmenterad, kontinuiteten är begränsad och förutsättningarna att erbjuda konsekvent, individualiserad och respektfull vård varierar. Trots stora framsteg är mödra- och neonatala dödligheten fortfarande oacceptabelt hög, och endast omkring hälften av alla kvinnor i Etiopien föder barn på sjukhus med kvalificerad personal. Många komplikationer och dödsfall hade kunnat förebyggas med vård i rätt tid och med god kvalitet utifrån kvinnans behov. Men kvinnor och barn har inte bara rätt att överleva. De har också rätt att mötas med respekt, trygghet och tillit till vården. Det handlar inte om brist på kompetens eller engagemang hos barnmorskorna, utan om att deras kunskap, erfarenhet och professionella ansvarstagande behöver få bättre förutsättningar i system som ofta präglas av begränsade resurser och komplexa strukturer.

Genom att utvärdera MiMoC i en etiopisk kontext kan projektet bidra med kunskap som är relevant för de förutsättningar där vården faktiskt ges. Vårdmodeller kan inte bara flyttas från en miljö till en annan. De behöver förstås, anpassas och prövas i sitt sammanhang.

Så fungerar projektet i praktiken

MiMoC-projektet genomförs i Debre Berhan i Amhara-regionen i Etiopien och omfattar två sjukhus och två hälsocenter. Under 2025 började totalt 21 barnmorskor, fördelade över de fyra vårdenheterna, att arbeta enligt modellen. De har fått utbildning i både MiMoC-modellen och evidensbaserad barnmorskevård, och deras arbete är avgörande för projektets genomförande. Eftersom barnmorskeledda kontinuitetsmodeller tidigare inte varit etablerade i denna kontext innebär projektet att nya vårdstrukturer har byggts upp inom de deltagande enheterna.

I MiMoC-modellen tilldelas varje kvinna en primär barnmorska som följer henne genom graviditet, förlossning och eftervård. Barnmorskan arbetar i nära samarbete med ett mindre team av backup-barnmorskor, och barnmorskorna är tillgängliga för kvinnorna dygnet runt via telefon vid behov. Vid eventuella komplikationer sker vården i samarbete med obstetriker och andra specialister, men barnmorskan kvarstår som den sammanhållande vårdkontakten genom hela vårdförloppet.

Totalt planeras 1 654 gravida kvinnor att inkluderas i studien. Av dessa lottas hälften till vård enligt MiMoC-modellen, medan den andra hälften får sedvanlig vård. Denna studiedesign möjliggör jämförelser mellan grupperna, med fokus på hälsa, vårdupplevelse och användning av evidensbaserade barnmorskeledda arbetssätt.

Praktisk träning i upprätta, dynamiska förlossningspositioner tillsammans med projektets kliniska expert Christina Lundberg.

Min roll som doktorand

Som doktorand får jag följa barnmorskornas arbete genom regelbundna digitala möten för uppföljning, stöd och gemensam reflektion kring hur implementeringen fungerar i praktiken. Min roll rör sig mellan flera delar av forskningsprocessen. Jag är delaktig i implementeringen, samlar in data, genomför intervjuer, analyserar data och skriver artikelmanus. Jag försöker förstå både vilka resultat modellen leder till och hur den upplevs och används i praktiken. För mig är det just där projektet landar. I försöken att förstå vad kontinuitet kan betyda i olika sammanhang, och vad som händer när barnmorskans kompetens får ta plats inom de ramar som finns. Det är också en ödmjuk påminnelse om att förändring sällan sker snabbt eller enkelt. Men varje steg i riktning mot en mer sammanhållen och respektfull vård är betydelsefullt.

Nästa gång vill jag berätta mer om mitt första år som doktorand. Om vad jag har gjort hittills, hur vardagen faktiskt kan se ut och vad det innebär att vara mitt i ett forskningsprojekt och allt det jag fortfarande håller på att lära mig.

Hoppas ni fortsätter att hänga med på min resa,

Esther

Följ Esther Lloyds resa som doktorand här!