Hoppa till huvudinnehåll Sök Logga in Bli medlem

Illustration av Matilda Pettersson

Minska lidande efter traumatiska förlossningsupplevelser

Publicerad: 2026-10-06 10:12

Varje år får många kvinnor erfarenheter i samband med födandet som fortsätter att påverka deras psykiska hälsa, relationer och framtida reproduktiva liv. Inom forskningsprojektet ReWrite Birth utvecklar och utvärderar vi stödinsatser för kvinnor som upplevt födandet eller vården omkring det som mycket påfrestande eller traumatiskt.

Förlossningsrelaterad PTSD
För en del kvinnor blir födandet så påfrestande att erfarenheterna leder till långvarigt lidande. Symtom på posttraumatisk stress, såsom påträngande minnen, undvikande samt negativa tankar och känslor kopplade till det som hänt, är relativt vanliga efter en förlossning. Studier visar att omkring var femte kvinna rapporterar sådana symtom en vecka efter födseln och att omkring 7 procent fortfarande har symtom en månad senare. Uppskattningsvis 3-6 procent av alla nyblivna mödrar har så mycket symtom att de uppfyller kriterierna för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och förekomsten är ännu högre i grupper där graviditeten eller födandet präglats av allvarliga komplikationer.  

För de kvinnor som har kvarstående PTSD-symtom eller utvecklar PTSD kan konsekvenserna vara betydande. Förutom det lidande som symtomen innebär har studier också visat en ökad risk för postpartumdepression, svårigheter i partnerrelationen och utmaningar i relationen mellan förälder och barn. Erfarenheterna kan även påverka kvinnors framtida reproduktiva liv genom förlossningsrädsla inför eller i samband med en eventuell kommande graviditet, önskemål om kejsarsnitt, eller att kvinnan på grund av sina erfarenheter tar beslut om att inte bli gravid igen. Många av oss barnmorskor har mött, och möter dessa kvinnor i olika delar av vårdkedjan. 

Barnmorskor spelar en central roll i uppföljningen av kvinnors erfarenheter av graviditet, födande och postpartumtid, men förutsättningarna för att erbjuda evidensbaserat stöd varierar mellan regioner och verksamheter. Många kvinnor får den hjälp de behöver, medan andra upplever att deras behov av bearbetning och uppföljning kvarstår. 

ReWrite Birth utvecklades tillsammans med vårdpersonal och representanter från målgruppen
För att bättre förstå vilka stödinsatser som efterfrågas och hur de bör utformas har vi genomfört intervjuer med 20 kvinnor med egna erfarenheter av traumatiska förlossningsupplevelser samt 21 barnmorskor, obstetriker, psykologer och kuratorer med lång erfarenhet av att arbeta med denna grupp. Målet var att utveckla stödformer som upplevs som relevanta och meningsfulla för kvinnorna, samtidigt som de skulle vara genomförbara inom vården. 

Intervjuerna gav rika beskrivningar av både kvinnornas och vårdpersonalens erfarenheter och behov. Ett genomgående resultat var behovet av tillgängliga och evidensbaserade stödinsatser. Många beskrev att kvinnor riskerar att falla mellan olika verksamheter eller att erbjudas insatser som inte fullt ut motsvarar deras behov. 

Resultaten bekräftade också flera av de antaganden som låg till grund för projektet och gav stöd för de interventioner som idag utvärderas inom ReWrite Birth. Både kvinnor och vårdpersonal såg ett tydligt värde i möjligheten att få samtala med en barnmorska om sina erfarenheter. Samtalen beskrevs kunna bidra till ökad förståelse, bearbetning och möjlighet att ställa frågor om förlossningen. Det som återkom som allra viktigast var att bli lyssnad på, bekräftad och tagen på allvar av någon med kunskap om graviditet och födande. 

Även den skrivbaserade psykologiska behandlingen, Written Exposure Therapy (WET), mottogs positivt. Många beskrev skrivande som ett naturligt sätt att bearbeta svåra erfarenheter och flera menade att insatsen skulle kunna vara tillräcklig för många kvinnor. Samtidigt betonades vikten av flexibilitet, kunskap om perinatal psykisk hälsa och tillgång till andra behandlingsalternativ för kvinnor med mer omfattande behov. 

Utvärdering av två stödinsatser
Resultaten från intervjuerna, tillsammans med tidigare forskning, låg till grund för valet av de två stödinsatser som nu utvärderas inom ReWrite Birth.  

Ett patientlett samtal om förlossningsupplevelsen
Den första interventionen är ett 90 minuter långt manualbaserat samtal med en barnmorska, där kvinnans berättelse står i centrum. Samtalet är patientlett och hon väljer själv vilka erfarenheter som ska lyftas, eftersom bara hon kan bedöma vad som har haft störst betydelse och vad hon har behov av att prata om. Om kvinnan önskar finns också möjlighet att ställa frågor om förlossningen och att tillsammans gå igenom journalen. 

Written exposure therapy (WET)
Den andra interventionen är Written Exposure Therapy (WET), en strukturerad traumafokuserad behandling som omfattar fem träffar med psykolog. Vid varje träff skriver kvinnan om sina erfarenheter utifrån särskilda instruktioner och får därefter möjlighet att reflektera över skrivandet tillsammans med psykologen. Behandlingen fokuserar på att bearbeta svåra minnen genom skrivande och innehåller inga hemuppgifter mellan träffarna. 

Samskapande med kvinnor med egna erfarenheter och vårdpersonal Projektet genomförs i nära samverkan med kvinnor med egen erfarenhet, barnmorskor, obstetriker, psykologer och andra nyckelpersoner som bidrar med sina perspektiv genom hela forskningsprocessen. Så här skriver Caroline Lidström, som har egen erfarenhet av en traumatisk förlossning och medverkar i projektet: 

Denna studie belyser ett hål i det nät som omgärdar graviditets- och förlossningsvården. Vad händer med oss som istället för rosaskimrande förlossningsberättelser fick ett trauma? Hur ska alla vi hitta verktyg till läkning, och hur ska vården kunna återbygga det förtroende som de förlorat? En otroligt viktig studie där kvinnors berättelse står i centrum. 

Jennie Lenntorp, som medverkar med sin erfarenhet som vårdgivare i projektet beskriver: 

Att vi får mer kunskap om hur förlossningstrauman kan läkas och behandlas är av största vikt, eftersom det drabbar flera tusen nyblivna föräldrar varje år. Som barnmorska och psykoterapeut är min erfarenhet att personer som har haft en traumatisk förlossningsupplevelse många gånger själva behöver söka sig fram till vården själva. Att gå obehandlad kan innebära ett stort psykiskt lidande och för vissa även att en önskan om fler barn skjuts upp eller helt läggs åt sidan av rädsla för att återigen behöva föda. För mig är forskning som mest betydelsefull när den har en nära koppling till den kliniska verkligheten. Ett bra exempel på det är Rewrite Birth.  

Vill du veta mer eller få material till din verksamhet?
Kontakta gärna Elin ete@du.se om du vill ha affischer, laminerad kort information om studien, eller informationsmaterial för vårdpersonal och potentiella deltagare. Vi skickar gärna tryckt eller digitalt material. 

Text: Elin Ternström, Barnmorska, Universitetslektor Docent i sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa, Programansvarig barnmorskeprogrammet Högskolan Dalarna 

 

Fakta om Elin Ternström 
Disputerade 2018, Uppsala universitet
Post-doc anställning, Karolinska Institutet 2018-2020 parallellt med arbete som lektor på Barnmorskeprogrammen vid UU och KI
Universitetslektor vid Högskolan Dalarna från 2021
Docent i sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa 2026
Publicerad populärvetenskaplig artikel i Jordemodern nr 3/2018 

Fakta om Elisabet Rondung
Elisabet Rondung, Psykolog, Universitetslektor, Docent i psykologi
Mittuniversitetet
Disputerade 2018, Mittuniversitetet
Universitetslektor i psykologi vid Mittuniversitetet sedan 2019
Docent i psykologi 2023 
elisabet.rondung@miun.se

Barnmorskan bloggar Forskning Jordemodern tidskrift