Från Rwanda till Europa – när barnmorskelärare lär av varandra

Det ena leder till det andra

Sommaren 2024 tillbringade vi, Malin och Kerstin, nästan hela sommaren i Rwanda. Tillsammans med engagerade barnmorskelärare från landets då åtta lärosäten arbetade vi med att utveckla en ny nationell läroplan för barnmorskeutbildningen. Målet var att utbildningen skulle följa det internationella barnmorskeförbundets (ICM) standarder, samtidigt som den skulle vara förankrad i Rwandas egna behov och förutsättningar.

Det var ett intensivt, lärorikt och fantastiskt roligt arbete. Men mitt i processen väcktes en viktig fråga från lärarna själva:

Hur ska vi kunna undervisa i allt det nya som läroplanen innehåller?

En högst relevant fråga! För en ny läroplan är förstås bara början. Det är barnmorskelärarna som ska omsätta den i praktiken, inspirera studenterna och utbilda framtidens barnmorskor. Och då måste också lärarna få möjlighet att utveckla sin egen kompetens.

Vi började därför fundera på hur vi skulle kunna identifiera vilka behov av fortbildning som faktiskt fanns. Efter en hel del letande hittade vi ett vetenskapligt utprövat frågeformulär, utvecklat av forskare i Australien och tidigare använt i både Afrika och Asien.

Tillsammans med Rwandas myndigheter och FN befolkningsfond (UNFPA) anpassades formuläret till landets förutsättningar. Hösten 2024 bjöd hälsoministeriet in samtliga barnmorskelärare i landet att delta i en nationell undersökning.

Resultaten blev en viktig pusselbit. Lärarna uttryckte bland annat behov av fortbildning inom ledarskap, forskning och pedagogik – exempelvis hur man undervisar med simulering och utvecklar läroplaner.

Och där började nästa kapitel.

 

Kerstin i Bugasera.

Malin faciliterar workshop i Rwanda.

Tillbaka i Rwanda – nu är det lärarnas tur att forma framtiden

Nu är vi tillbaka i Rwanda, återigen på uppdrag av FN befolkningsfond och landets myndigheter. Den här gången har vi blivit inbjudna att leda en tredagars workshop där 25 barnmorskelärare från landets numera elva lärosäten tillsammans ska utveckla innehållet i en nationell fortbildning.

Det känns både roligt och meningsfullt att få återvända och fortsätta det arbete vi påbörjade tillsammans för två år sedan.

Vi har förberett ett utkast till utbildningspaket, grundat i forskning och tidigare erfarenheter. Men det är just ett utkast. Det verkligt viktiga arbetet sker här, när lärarna diskuterar, ifrågasätter, prioriterar och gemensamt kommer fram till vad utbildningen ska innehålla.

För oss är nationellt ägarskap helt avgörande. Vi är inte här för att tala om för Rwandas barnmorskelärare vad de behöver. Vi är här för att bidra med vår kunskap och erfarenhet, lyssna och tillsammans skapa något som lärarna själva känner ansvar för och vill använda.

Det är i de mötena som internationellt samarbete blir som allra mest värdefullt.

 

Mygg, dåligt internet och en bortglömd laddare

Men allt går förstås inte riktigt som planerat!

Vi bor på ett enkelt gästhus utanför huvudstaden Kigali. Det är varmt, myggen håller oss sällskap och internetuppkopplingen lever sitt eget liv. Det sistnämnda är inte helt optimalt när vi har planerat en interaktiv workshop med digitala verktyg som Mentimeter.

Som om det inte vore nog har Malins datorladdare blivit kvar på UNFPAs kontor. Och landets chefsbarnmorska, som skulle inviga workshopen, har blivit sjuk och behöver uppsöka vård.

Vi märker hur vi ibland går omkring och är lite lätt stressade över att saker och ting inte riktigt går i den takt vi tänkt oss. Men kanske är det just här vi också har något viktigt att lära.

Allt behöver inte gå fort. Allt blir inte som planerat. Och det mesta brukar faktiskt lösa sig ändå.

Hakuna matata!

Mitt i alla praktiska utmaningar känner vi framför allt en stor glädje över att få vara här. Tänk att få ha ett arbete där vi möter så engagerade kollegor, får dela erfarenheter och tillsammans bidra till att utveckla barnmorskeprofessionen!

Och vi fick ju faktiskt ett rum på gästhuset, trots att hotellet var fullbokat. Bara det!

 

Från Bangladesh och Rwanda – till hela Europa?

En av de saker som gör det här arbetet extra spännande är hur erfarenheter från olika delar av världen kan berika varandra.

Vi har tidigare genomfört ett liknande arbete i Bangladesh, där en workshop tillsammans med barnmorskelärare resulterade i en uppskattad fortbildning. De erfarenheterna tar vi nu med oss in i arbetet i Rwanda.

Men historien slutar inte där.

Vi är båda engagerade i det europeiska barnmorskeförbundets forskningsråd, där Malin är ordförande och Kerstin sekreterare. I rådet samarbetar vi med kollegor från bland annat Grekland, Polen, Belgien och Irland.

När vi berättade om arbetet i Bangladesh och Rwanda väcktes ett stort intresse.

Skulle vi inte kunna göra samma undersökning bland barnmorskelärare i Europa?

Jo, varför inte?

Nu har vi ansökt om etiskt tillstånd för en europeisk studie som vi hoppas kunna starta våren 2027.

Det känns nästan lite svindlande. Det som började med ett konkret behov hos barnmorskelärare i Rwanda har vuxit till ett internationellt samarbete som kan komma att omfatta stora delar av Europa.

Vem hade kunnat ana det när vi satt där sommaren 2024 och arbetade med den nya läroplanen?

Malin och Kerstin.

 

Utsikt från Workshopen i Bugasera, Rwanda.

 

Vi har mer gemensamt än det som skiljer oss åt

En av våra starkaste insikter från arbetet i Rwanda och Bangladesh är att barnmorskelärare världen över delar så många av samma frågor, utmaningar och ambitioner.

Hur utbildar vi trygga, självständiga och kompetenta barnmorskor? Hur skapar vi en undervisning som verkligen förbereder studenterna för deras framtida yrkesliv? Hur stärker vi barnmorskeprofessionen genom utbildning, forskning och ledarskap?

Förutsättningarna kan se väldigt olika ut. Men engagemanget för professionen och viljan att ge kvinnor och barn bästa möjliga vård förenar oss.

 

För oss handlar internationellt samarbete inte om att kunskap ska gå i en riktning. Det handlar om att lära av varandra, över gränser och kontinenter.

Och kanske är det just detta som gör vårt arbete så meningsfullt. Att få vara en liten del av ett större sammanhang där barnmorskor och barnmorskelärare tillsammans stärker vår profession, oavsett var i världen vi befinner oss.

Nu fortsätter vi arbetet här i Rwanda. Med engagerade kollegor, stora förhoppningar, lite tålamod med internetuppkopplingen och förhoppningsvis en återfunnen datorladdare.

Och med en känsla av att det här bara är början.

 

Varma hälsningar från Rwanda!

Malin Bogren och Kerstin Erlandsson
Barnmorskor, forskare och universitetslektorer
Göteborgs universitet och Högskolan Dalarna