”Många vet inte ens att yrket finns”

Den vanligaste frågan jag får är: Hur känns det att vara tjej?
Svårt att svara på, hon har ju aldrig varit något annat. Men hon förstår förstås vad de menar. Katarina Vahlström är en udda fågel i hangarerna. Hon är flygtekniker anställd av TUI, vilket innebär att när vi andra sover lagar, servar och underhåller hon flygplanen och ser till att de är säkra för att lyfta.

Som en av få kvinnor i sin bransch sticker hon ut där hon glider runt med sin verktygslåda, inspekterar flygmaskinerna och skruvar i motorerna. Hon befinner sig på manligt territorium. Lite ensamt är det emellanåt.

– Jag är tjenis med de flesta, men jag har aldrig lyckats komma med i den innersta kretsen. Som tjej blir man aldrig riktigt en i gänget.

Det är visserligen lätt att bli bra kompis med ”farbröderna”, det äldre gardet, men det finns en tendens att de vill hjälpa till lite för mycket. Då måste man våga stå på sig, säger hon.

– Gubbarna tycker det är jättekul att jobba med mig och ser gärna fler kvinnor som tekniker, men de har en förmåga att ta över. Inte för att de inte tror att man klarar av det, men för att vara snälla. När de ska hjälpa till och visa något händer det att man blir lite bortputtad och de lagar saken själva i stället. Då får man vänligt men bestämt säga: Jag kan själv!

KVINNORNA LYSER ALLTSÅ med sin frånvaro. Men Katarina Vahlström misströstar inte, hon organiserar sig. Nyligen tillträdd som suppleant i styrelsen för Svensk Flygteknikerförening har hon ett nytt uppdrag: värva fler till facket och branschen, framför allt tjejer. Tanken är att hon ska ut och föreläsa på skolor, representera på utbildningsmässor och marknadsföra yrket och fackförbundet på sociala medier.

– Budskapet är att tjejer också kan bli flygtekniker. Det är inte ett fysiskt tungt jobb och ens största intresse behöver inte vara att stå böjd över en motor. Jag hade ju knappt meckat moped innan jag började utbildningen.
Problemet tror jag är att många inte ens vet att yrket finns, ännu mindre vad det går ut på. Det måste vi ändra på.

Vad tror du den största fördomen är?

– Att man måste vara skitduktig på att mecka. Men jag använder penna och dator hundra gånger oftare än jag tar fram verktygen. Flygmaskinerna går oftast inte sönder mekaniskt längre, utan de får krupp i datasystemet.
Det tror jag faktiskt är en fördel för unga i dag, som växt upp med digital teknik. 

Katarina Vahlström blev tidigt fascinerad av den luftburna världen. Med en pappa som levde och andades flygplan var det svårt att inte dras med i intresset, berättar hon.

– Min pappa var fasligt flygintresserad. Han kunde allt om alla flygplan i hela världen, och arbetade på flygflottiljen i Västerås under en period av sitt liv. Han har inspirerat mig mycket, och är en stor anledning till att jag slog mig in på den här banan.

KATARINA VAHLSTRÖM UTBILDADE sig till flygmekaniker vid Aviation College of Sweden i Västerås, för att därefter studera ett års påbyggnadsutbildning till flygtekniker. Efter det krävdes det två års praktik för att bli
behörig.

– Jag var 22 år när jag fick mitt första jobb. Så jag firar snart 30 år i branschen. 

Blir du aldrig less på flygplan?

– Absolut! När flygplanen kommer in och det är stopp på toaletten eller i handfatet. Man står där och gräver och leker rörmokare, och tänker stilla för sig själv: Var det detta jag utbildade mig i sju år för? Eller för all del när man jobbat fjärde natten på raken och något bara inte går som man vill, och klockan är fyra på morgonen. Då kan man ibland tänka att jag skulle jobbat i en blomsterbutik i stället.

Vadå, ni rensar avlopp också?

– Jajamensan, vi gör allt. Så fort det handlar om flygplan är det vårt ansvar, både den inreoch yttre flygmaskinen. Allt från att fixa en stol i kabinen som gått sönder till en motor som drar för mycket olja. Och ja, toaletterna då.
Jag har fiskat upp mobiltelefoner och blöjor och allt möjligt äckligt från avloppet. Man blir förundrad – hålet är liksom minimalt, hur kan någon ens tro att det går att spola ner en blöja?

Det är extrem brist på flygtekniker, berättar hon. En stor grupp är på väg att gå i pension och det är svårt att få tag i kompetent personal.
– Jag vet att det finns guldkorn där ute, vi måste bara få dem att välja rätt yrke. Och så gärna tjejer då. Det hade varit roligt! 

Passa på och gör lite reklam då – vad är det roligaste med jobbet?

– Kicken när man lyckas lösa ett klurigt tekniskt problem. Och att jobbet är så varierat. Ena dagen står man och
byter en liten lampa i en knapp i cockpit, andra dagen byter man hela motorn. Det är verkligen högt och lågt.

KATARINA VAHLSTRÖM får emellanåt agera hjälte också, om än i det fördolda. För det handlar inte bara om planerat underhåll av flygplanen, ibland måste saker fixas akut. Och då är det en kamp mot klockan.

– Jag har stått nere på gate och bytt grejer samtidigt som passagerare väntar på att boarda och piloterna stressat ringer stup i kvarten för att fråga hur det går. Då gäller det att behålla lugnet och gå in i hyperfokus-läge. Till syvende och sist är det jag som är ansvarig för att planet ska fungera. Jag kan förlora min licens och till och med hamna i finkan om jag släpper i väg det för tidigt och det visar sig vara något fel.

– Det måste få ta den tid det tar, säkerheten kommer alltid först. När man är klar och gett grönt ljus, ser planet rulla i väg i tid och vet att 300 personer i ena änden nu får åka på semester och 300 i andra änden snart får åka hem – det är en enormt skön känsla. Då känner man sig som en hjälte, även om det aldrig är någon som ser mig.

Hur hanterar du pressen att inget får missas, inga slarvfel får göras?

– Den pressen finns konstant där. Men jag skulle säga att flygtekniker generellt är väldigt medvetna om det och fostrade i det. Vi sysslar mycket med egenkontroll, alltså att man dubbelkollar sig själv efter varje moment. Eller så ber man en kollega kolla att man inte missat något.

Det finns även en inbyggd säkerhetsrutin som gör att en tekniker aldrig ensam får ha ansvar för saker som navigationssystem, roder och generator – kritiska delar i ett plans funktion.

– Jag är B2-tekniker vilket innebär att jag får göra precis allt på hela flygplanet. Men även om jag får göra allt
får jag till exempel inte byta generator i båda motorerna vid samma tillfälle. För om jag gör fel på ena stället gör jag förmodligen samma fel på det andra. Och då skulle ju potentiellt båda motorerna och hela flygplanet kunna bli utan ström.

– När det handlar om saker som ska hindra flygplanet från att trilla ned är vi alltid två. Det är en regel man aldrig tummar på.