Hon fixade OB till alla medlemmar

Mycket av det lokalfackliga arbetet som drivs av förtroendevalda SRAT- medlemmar runt om i landet är ganska odramatiskt. Långt från den schablonartade bilden av facklig kamp, strejkhot och nävar i bordet.

Helene Mast Larsson, sammankallande för SRAT i Region Värmland och ordförande för det lokala Sacorådet, beskriver en ”facklig kamp” som mer av ett samarbete med arbetsgivaren. Därför var det lite omtumlande när hon och två andra fackliga organisationer i regionen fick sätta hårt mot hårt. Vissa saker kan man bara inte acceptera. Att regionen i flera år hade missat att betala ut OB-tillägg till en ganska stor grupp tandhygienister, där runt 40 är medlemmar i SRAT, var en sådan sak. Men vi tar det från början.

I regionen har man sedan många år en arbetstidsmodell, där ett antal tandvårdskliniker har öppet och har patientverksamhet mellan klockan 7 och 19 och jobbar i två skift.

Det var på de klinikerna som det framkom att personalen inte fått OB-tillägg för den tid de behöver stanna kvar på klinikerna efter stängning klockan 19.
– Allt började när arbetsgivaren ville skriva om det lokala kollektivavtalet och hade skrivit bort OB-tillägget i sitt förslag. Det kunde vi inte acceptera. Då sa arbetsgivaren att OB ändå inte betalades ut. Det här var ju ett allvarligt brott mot det centrala avtalet. Det fanns inga andra alternativ än en lokal tvisteförhandling, säger Helene Mast Larsson.

PARALLELLT MED Vision och Tjänstetandläkarna krävde de skadestånd och ekonomisk kompensation för sina  medlemmar. Förhandlingarna kom igång och arbetsgivaren kom ganska snabbt med ett bud på en ekonomisk ersättning som skulle gälla fem år tillbaka.
– Då förstod vi att de var medvetna om att de hade gjort fel. Eftersom vi tyckte deras bud var alldeles för lågt yrkade vi på mer. Jag hade stor nytta av att jag är tandhygienist och vi kunde utgå från hur andra tandvårdskliniker som jobbar i mer traditionell modell räknade på den här saken.

Förhandlingarna tog hela förra året. Men beslutet gav alla SRAT-medlemmar på klinikerna i fråga en ersättning på 1 000 kronor per år, fem år bakåt i tiden. Dessutom fick arbetsgivaren betala en symbolisk summa i skadestånd till SRAT centralt – 10 000 kronor.
– Vi har inte tagit i här – det handlar inte om att vi skulle sko oss på ett misstag och kräva en massa pengar. Men fackets roll är att bevaka kollektivavtalet – det kan vi inte släppa.

Ytterligare ett tecken på att SRAT och de andra fackliga organisationerna har gått varsamt fram är att de har hållit en låg profil mot medlemmarna under processen.
– Vi har skött det internt och informerade våra medlemmar först när allt var klart. Vi ville inte skapa oro och riskera att skada organisationen, utan vår drivkraft var att felet skulle rättas till. Vi tror mer på samarbete och att bete sig på ett respektfullt sätt.

SAMMANLAGT VAR DET cirka 40 tandhygienister som fick ersättning. De tandhygienistersom valt att inte vara medlemmar i SRAT har inte fått någon ersättning. Helene Mast Larsson hoppas att några av dem ska se fördelarna med att vara medlem efter tvisten.
– Vi representerar våra medlemmar, det vore ju konstigt om vi kämpade för dem som valt att stå utanför.

Vad har hänt efter tvisten?

– Vi har kommit överens om ett nytt lokalt kollektivavtal där vi har fått in upp till 30 minuter OB i passet. Det är en förbättring som kommer alla anställda till del – alltså även de som inte är medlemmar.

Vad har du lärt dig av den här processen?

– Att vissa saker behöver ta lite tid för att kunna lösa sig även om det ser klart och tydligt ut. Så var det med det här. Men också att inte ta saker personligt. Jag är en representant för andra och det gör att jag kan ha ett bättre fokus på själva sakfrågan. 

TEXT: PER CORNELL