Många går ner i tid för att orka

DET HAR GÅTT 50 ÅR sedan normalarbetstidensenast sänktes, och nu står frågan omförkortad arbetstid minst sagt högt på agendan. SRAT kom nyligen med rapporten ”Är kortare arbetstid lösningen – och för vem?”. Där slår förbundet fast att fler arbetsplatser behöver avtala lokalt om arbetstidsförkortning och flexibla anställningsvillkor.

– Rapporten synliggör de stora skillnaderna i förutsättningar för arbetstidsreglering mellan de anställda som har flexibilitet och de som har mer låsta arbetsdagar, säger Karin Thorasdotter som är förhandlare och arbetsmiljöexpert på SRAT.

»Vi har stora grupper som på egen hand kompenserar för bristande arbetsmiljö.«

Förbundet har medlemmar i många olika sektorer och branscher och menar att skillnaden i arbetsdagarnas flexibilitet är en aspekt som ofta glöms bort när man diskuterar frågor om arbetstid. Nu varnar man för en växande klyfta i arbetslivet mellan å ena sidan de som har möjligheter till inflytande över arbetstid, schemaläggning och arbetsuppgifter och kan jobba på distans, och å andra sidan de som har mer regelstyrt arbete, beredskap eller alltid behöver ta sig till jobbet.

Frågan om arbetstidsförkortning är komplex, menar Karin Thorasdotter. Det finns en bild av att de flesta på arbetsmarknaden har ett visst arbetstidsmått, med 40-timmarsveckor, men egentligen finns redan många olika regleringar där man har tagit hänsyn till sådant som nattarbete och andra belastningar i själva verksamheten, som gör att man behöver arbeta färre timmar per vecka. Bland SRAT:s yrkesgrupper har 15 procent av de heltidsarbetande någon form av arbetstidsförkortning i dag.

– Arbetsgivarna har till viss del använt sig av den kunskap som finns om orsaker till ohälsa. Men rapporten visar också att vi har stora grupper av människor som på egen hand kompenserar för bristande arbetsmiljö.

I RAPPORTEN HAR närmare 6 000 högutbildade medlemmar svarat på frågor om arbetstid, arbetsmiljö och flexibilitet. Av dem jobbar nästan en tredjedel deltid. Flest deltidsarbetande hittas i kvinnodominerade yrken där flexibiliteten är liten, som inom vård och omsorg. Bland optikerna jobbar så många som varannan deltid medan 46 procent av barnmorskorna och 42 procent av tandhygienisterna är deltidsarbetande. Motsvarande siffra för det manligt dominerade flygteknikeryrket är två procent.

Skillnaderna utgör ett jämställdhetsproblem, menar Karin Thorasdotter. Deltidsarbete är en dålig ekonomisk affär, både i närtid och med tanke på den negativa inverkan på pensionen.

Av barnmorskorna och tandhygienisterna som jobbar deltid svarar var tredje att de gör det för att arbetsbelastningen är för tung föratt jobba heltid.

– Det finns olika typer av belastning. Den kan vara fysisk: Tandhygienister har till exempel ofta skador i armar och händer. Sedan finns det mer psykisk belastning, att man har tuffa möten med patienter, klienter och andra. Men ingen ska behöva arbeta deltid för att arbetsgivare inte tar sitt arbetsmiljöansvar.

»Att avtala om arbetstidsförkortning blir en del i att vara en attraktiv arbetsgivare.«

Behovet av förkortad arbetstid är generellt störst bland yrkesgrupper med mer låsta arbetsdagar, enligt SRAT. Samtidigt ser förutsättningarna så olika ut att arbetsvillkoren måste anpassas arbetsplats för arbetsplats. 

– Att avtala om arbetstidsförkortning och högre flexibilitet blir en del i att vara en attraktiv arbetsgivare och att samtidigt ta ett samhällsansvar för de höga sjuktalen.

Lösningarna bör förhandlas fram i kollektivavtal och genom lokal samverkan. Det är arbetsmarknadens parter, inte politiker, som bäst avgör villkoren kring arbetstid, anser förbundet.

– Jag har stor förståelse för önskemål om att man på ett bräde bestämmer att alla ska jobba mindre. Man kanske tänker att lagstiftningsvägen leder till solidaritet, men det är som sagt komplext. När det gäller anställda som redan har en hög grad av flexibilitet ser man snarare att en arbetstidsförkortning riskerar leda till att man ska göra samma sak men på kortare tid och få mindre i lön. Det behöver finnas en solidaritet med de grupperna också, annars kommer sjuktalen bara att flytta någon annanstans, säger Karin Thorasdotter.

Text: Karin Persson