Kustbevakarna hamnade mitt i oljekatastrofen

Under de dryga trettio år som Ulrik Nielsen varit anställd inom Kustbevakningen har han hunnit med många olika befattningar. Idag är han befälhavare på patrullfartyget KBV 311 som utgår från Värmdö i Stockholms skärgård.

Under normala förhållanden arbetar Ulrik tolv dygn i månaden, fördelade över pass på tre eller fyra dygn. Under ett dygn är fjorton timmar arbetstid och tio timmar jour.
– Vi har en reglerad vila på tio timmar varje dygn, men får anpassa arbetstiden efter hur situationen ser ut i stunden. Om vi arbetar med räddningstjänst, exempelvis ett oljeutsläpp, kan vi inte vila i tio timmar. Vi får köra på och försöka avgöra hur länge vi kan jobba innan det blir farligt.

TIDIGT PÅ MORGONEN söndagen den 22 oktober förra året inträffade ett sådant utsläpp. Den Cypern-flaggade passagerarfärjan Marco Polo gick på grund i Pukaviksbukten, väster om Hanö i Blekinge skärgård. Det ledde till vad som skulle visa sig bli ett av de största oljeutsläppen i Sverige i modern tid, med 150 000 liter tjockolja som läckte ut vid kusten.

Ulrik Nielsen, som var ledig, kallades ned för att organisera sig i en stab i fiskehamnen i Hörvik.

– Min roll var att vara med och leda arbetet med att ta bort olja på grundare vatten och nära stränderna. Oljans konsistens är som bulldeg, den är tung och svår att ta hand om. Vi hade sju mindre båtar med kustbevakare som åkte ut och kom tillbaka insmetade i olja. Jag såg till att både människor och båtar sanerades. att kustbevakarna fick mat i sig, nya kläder och någonstans att sova.

I ett första skede arbetade Ulrik Nielsen i fem dygn med att bygga upp en  organisation som kunde bistå med allt som behövdes för att kustbevakare i mindre båtar skulle kunna åka ut och ta upp olja.

– Kustbevakningen ansvarar för all olja i vattnet. När den flutit upp på land är det
den kommunala räddningstjänstens ansvar, berättar Ulrik Nielsen och konstaterar att det kan orsaka praktiska problem:
– Olja som flutit upp på land kan blåsa ut i havet igen. I ett sådant läge går det inte att stå och tjafsa om gränsdragningar och vem som har ansvar medan oljan åker upp och ner ur vattnet. Oljan måste upp och om det är vi eller kommunen som ska få ersättning får diskuteras senare.

Ulrik Nielsen

Gör: Befälhavare inom Kustbevakningen, där han arbetat sedan 1992
Ålder: 57 år.
Bor: Sollentuna utanför Stockholm.

Sammanlagt jobbade Ulrik Nielsen nio dygn med oljeutsläppet i Blekinge, med
avbrott för ledighet över helgen. 
– När staben insåg att räddningsinsatsen skulle dra ut på tiden ordnade de så att de som behövde fick avlastning. I en krissituation måste det alltid göras en  avvägning mellan att ge personal tid att komma in i verksamheten och lära sig  rutiner mot att ge dem ledigt, annars blir de för trötta.
Ulrik Nielsen har inget att klaga på när det gäller ledning och uppbackning från ledningen på Kustbevakningen.
– Vi hade huvudskyddsombud på plats för att säkerställa att arbetsmiljön och arbetarskyddet skyddet fungerade. Oljesanering innebär avsevärda hälsorisker, men jag upplevde aldrig att det fanns någon risk för vår personal. 

I ETT VIDARE PERSPEKTIV skulle Ulrik Nielsen däremot önska sig större tydlighet, både från Kustbevakningen som myndighet och även från dess uppdragsgivare, det vill säga regeringen. 
Vilken roll förväntas Kustbevakningen ta i en större samhällskris eller i värsta fall
mobilisering och krig, undrar Ulrik Nielsen.
– Idag står frågor om totalförsvar högt på agendan, men vi på linjen har fortfarande inte fått tydlig information om vad som förväntas av oss i ett krisläge. Kriget i Ukraina har pågått i över två år, men vi vet fortfarande inte vad vår roll inom Kustbevakningen skulle vara om kriget sprider sig.

Text: Anne Ralf Hållbus