Skvallret som kan vara positivt

Få associerar väl ”skvaller” med något positivt. Allt mer tyder dock på att fenomenet – som upptar närmare två tredjedelar av alla samtal, enligt ny svensk  forskning – har utsatts för oförtjänt mycket skitsnack. Samuel West, psykolog och  tidigare kreativitetsforskare på Lunds universitet, kallar det rent av för ett  grundläggande mänskligt behov.

– Om man googlar ”guidelines for gossip in the workspace” får man en massa råd som: ”På jobbet ska du vara professionell, och väldigt noga med att aldrig tala om någon person som inte är på plats, och verkligen aldrig negativt.” Good luck, säger jag! Är du en socialt fungerande människa så håller inte det där.

Varför inte? Skvallret har varit evolutionärt gynnsamt för människan, konstaterar han. På sin sida har han auktoriteter som Yuval Harari, som i boken Sapiens  framställer det som förutsättningen för vår överlevnad: ”Det räcker inte med att enskilda män och kvinnor vet var lejon och bisonoxar finns,» skriver han. ”Det är mycket viktigare för dem att veta vem i deras grupp som avskyr vem, vem som ligger med vem, vem som är ärlig och vem som är en bedragare.” 

Skvallret är alltså inte bara relationsbyggande och förtroendeskapande individer emellan, det är också vitalt som informationsöverföring. Det här är en aspekt som också Samuel West betonar vikten av.

– Jag bor i en liten spansk by, och just nu går skvallret om att en byggare, som tidigare har varit väldigt duktig, har börjat dricka mycket och strunta i sina uppdrag. Det är inte någon information som jag kan få på internet, och inte från byggaren själv, utan bara på gatan. Och gubben i huset bredvid som blottar sig för barn och kvinnor – också det är negativt skvaller, men bra att känna till! 

I skitsnacket om skvallret är det ofta fokus på de destruktiva inslagen. Och visst kan vår tendens att prata bakom ryggen på andra vara förgiftande, men det behöver inte vara det. Faktum är att det för det mesta inte är det. Det berättar professor Károly Takács, som leder ett forskningsprojekt i ämnet på institutet för analytisk sociologi vid Linköping universitet.

– När vi undersökte det här förväntade vi oss övervägande negativt skvaller om personer som bryter mot sociala normer. Men vad vi fann var faktiskt att bara en tredjedel är negativt, grovt räknat. Lika mycket är neutralt, respektive positivt.

DET POSITIVA SKVALLRET på jobbet handlar ofta om kollegor som jobbar hårt, imponerar med sina prestationer och har en bra inställning. Det negativa om medarbetare som missköter sig och om dåliga chefer. Det förra låter kanske mer aptitligt, men också det senare har en viktig funktion, påpekar Károly Takács.
– Skvallret kan få den som är föremål för det att ändra sitt beteende.

Någon annan som funderat över skvallret är Viveka Adelswärd, professor emerita i samtalsforskning och författare till boken Prat, skratt, skvaller och gräl och annat vi gör när vi samtalar. Hon började intressera sig för fenomenet under  doktorandåren, då hon hade en tysk gästprofessor som skrivit en avhandling i ämnet.

– Han bar runt på en bandspelare i stöveln, spelade in samtal och analyserade sedan ”skvallrets anatomi”. Han menade att skvaller praktiskt taget alltid var negativt, och att det bottnar i en vilja att visa sig själv bättre än andra.
Själv köpte hon inte hans ensidiga avfärdande. Enligt hennes erfarenheter kan
skvallret ofta vara en ingång till allvarligare samtalsämnen. Men det är också värdefullt i sig självt.
– De som är helt ointresserade av skvaller är nog ofta ointresserade av andra
människor. De kan vara intresserade av vad andra åstadkommit eller så, men inte av hur de beter sig och lever sitt liv, allt det som är allmänt mänskligt.

Psykologen Samuel West uppmanar oss alltså att skvallra på. Men på rätt sätt, kanske man ska tillägga. Det är nämligen inte alltid som det har någon positiv  funktion för gruppen, och för den individ som utsätt för det är det potentiellt skadligt, säger Károly Takács på Linköpings universitet.

– Det är ju inte så att skvallret på arbetsplatsen alltid är relaterat till kollegors bristande arbetsinsatser. Ibland blir personer utnämnda till syndabockar, kanske på grund av vissa personlighetsdrag som inte upplevs som attraktiva. Det är en typ av diskriminering som vi inte vill ha.

»De som är helt ointresserade av skvaller är nog ofta ointresserade av andra människor.« 

Också Samuel West betonar faran med sådant skvaller som har för avsikt att förstöra eller sabotera för någon. I arbetet med att förebygga det har chefen en viktig roll, menar han, genom att föregå med gott exempel och inte prata skit
om chefer över sig.

Men hur ska vi då avgöra om det vi säger om andra är inom ramen?

– De flesta hyfsat socialt funktionella människor känner intuitivt när skvaller är
elakt. Vi vet: det här borde vi inte hålla på och prata om. Men att berätta om sådant som att Fredrik har fått sparken: That’s news man! 

Text: Tim Andersson, Illustration: Team Hawaii