Spaning: Hjärnan bakom bra arbetsmiljö
Vi förväntas klara av allt mer komplex problemlösning. Samtidigt har vi aldrig blivit mer utsatta för störningsmoment på jobbet än nu.
Den kognitiva arbetsmiljön behöver belysas i arbetsmiljöarbetet.” Så står det i regeringens arbetsmiljöstrategi från ett par år tillbaka. Den som läser det kanske hajar till: Fysisk, organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö, visst, det talas det mycket om, men – kognitiv?
Jodå, allt fler av oss arbetar allt mer med information och komplex problemlösning, och frågor om hur hjärnan verkar och påverkas under arbetsdagen spelar en växande roll i arbetslivet. För att vi ska kunna hantera alla dessa kognitivt krävande uppgifter, ofta utan tydliga instruktioner, krävs ”hjärnvänliga” arbetsplatser, som det heter numera.
SÅ HUR SER SÅDANA UT? Till att börja med kan man betrakta den kognitiva arbetsmiljön som ett perspektiv på arbetsmiljön i stort. Det berättar Gisela Bäcklander, arbetspsykologisk forskare på Karolinska institutet, och författare till boken ”Ostörd: principer för en skärpt arbetsdag”.
– Kognitionen påverkas av fysiska saker, som buller och rörelser, men också av sociala förutsättningar. Den belastas mycket mindre om du är omgiven av vänner, än av personer som du upplever inte vill dig väl och som skjuter ner allt du säger. Har vi en otrevlig miljö är det alltså påfrestande för hjärnan. Ett av de största problemen i dag är alla störningsmoment, säger hon. De är delvis kopplade till olika former av öppna kontorslandskap, mobiler som plingar och skärmar som kräver vår uppmärksamhet, men också till den höga mötesfrekvens som präglar en del arbetsplatser. Fysiskt eller digitalt oavsett vilket hackar mötena upp våra arbetsdagar.
– Man har ofta svårt att få till två sammanhängande timmar som man själv förfogar över. Man kanske har tiden, men i form av en kvart här och tjugo minuter där, vilket inte alls är lika värdefullt. Varje gång hjärnan måste ställa om mellan två olika uppgifter tar det av ”bandbredden”.
Så vad hände med ”multitasking” och ”hålla flera bollar i luften samtidigt”? Det är normalt ingenting som hjärnan klarar av. Åtminstone inte om man ska tro Cecilia Berlin, som är docent i produktionsergonomi på Chalmers och som nyligen har skapat undervisningsmaterial i form av filmer och en
”kognitiv ergonomi”-ordlista för Prevent.
– När det går bra att göra två saker samtidigt är det i regel på grund av att uppgifternaär djupinlärda och rutinmässiga. Efter många års bilkörning kan jag nu ha en komplicerad konversation med någon när jag sitter bakom
ratten. Jag kan däremot inte skriva ett mejl medan jag tar in vad en kollega berättar för mig, eftersom de två aktiviteterna engagerar samma delar av hjärnan.
En speciell form av multitasking, som vi kanske inte betraktar som sådan, är konsten att vara social och trevlig samtidigt som man är fokuserad på en arbetsuppgift.
– Vi förväntas kunna koncentrera oss, och samtidigt vara service-minded, snabba på puckar, responsiva och förmögna att ta allt på volley. De två sakerna går inte så bra ihop, och många av oss lever med den inre konflikt som det skapar: Vi vill vara tillmötesgående, samtidigt som det är skadligt för vårt fokus.
»Det kan upplevas som ett krav att känna till och hänga på
allt som händer på Tiktok, eller vad det nu kan vara.«
ETT ANNAT VANLIGT problem, som både Gisela Bäcklander och Cecilia Berlin lyfter fram, är kopplat till tekniken. Vi måste hantera det ena tekniska systemet efter det andra, och sällan får vi tillräckliga instruktioner i hur de fungerar. I bästa fall kanske det handlar om en introduktion på tjugo minuter.
– Har man ett klurigt arbete kommer det alltid att finnas en grad av kognitiv
belastning i det. Men att behöva lösa ett komplext problem kan vara motiverande, om det får oss att använda våra färdigheter. Att tvingas lista ut hur ett nytt program fungerar är däremot bara dränerande, säger Gisela Bäcklander.
Så hur bra är vi egentligen på att ta hand om våra hjärnor i dag? Sådär. Cecilia Berlin tror att vårt samhälle just nu övermatar oss med nya intryck. Det handlar inte bara om arbetslivet, utan också om det nyhetsflöde och de sociala medier som vi ägnar oss åt mer eller mindre dygnet runt.
– Risken är att vi får väldigt många som drabbas av en stress som är svår att se
ursprunget till. Det kan upplevas som ett krav att känna till och hänga på allt som händer på Tiktok, eller vad det nu kan vara. Problemet är att allting nytt ställer hjärnan inför ett beslut: Är det här något jag ska engagera mig i, eller ignorera? Oavsett vad vi väljer konsumerar beslutet energi.
DET ÄR FÖR FÅ SOM är medvetna om hur vår kognition fungerar, konstaterar Cecilia Berlin. Hon uppmanar därför alla att bilda sig åtminstone en grunduppfattning om tankeförmågans funktioner, och hänvisar till sitt
eget material på Prevents hemsida.
– Efter det här samarbetet får jag många förfrågningar om att komma och tala om kognitiv ergonomi, från alla möjliga branscher. Så jag gläds åt det växande intresset på ett personligt plan. Tyvärr måste jag tacka nej ibland, eftersom det görs utöver mitt vanliga jobb som lärare och forskare. Även jag
behöver aktivt freda min koncentration och ork! Men man vill ju vara tillmötesgående, som sagt. ●
TEXT: TIM ANDERSSON ILLUSTRATION: TEAM HAWAII