”Ansökningsprocesserna är inte anpassade för seriösa, mindre företag”

Vid årsskiftet kom nya regler för privata vårdgivare inom tandvården. Alla privata vårdgivare som omfattas av tandvårdslagen måste ha tillstånd från IVO, Inspektionen för vård och omsorg. För redan etablerade kliniker finns generösa övergångsregler, de kan fortsätta utan tillstånd fram till den 2 januari 2029. För nyetablerade företag väntar långa handläggningstider och otydliga regler. Tandhygienisten Ulrika Malé Andersson är en av de drabbade.

Men vi tar det från början:

Ulrika Malé Andersson är en erfaren tandhygienist som trivs bra hos Specialisttandvården i Halmstad. Samtidigt har visionen om en egen klinik vuxit fram. En klinik som var tänkt att erbjuda patientnära behandling utifrån varje individs specifika behov. Hon ville också kunna arbeta mer med att hjälpa patienter med tandvårdsrädsla.

– Jag vill lyssna in mina patienter och ge dem den tid som behövs, ett mellanting mellan allmäntandvård och specialisttandvård, berättar Ulrika Malé Andersson.

Länge verkade allt gå i lås, med rigorösa förberedelser inför klinikens öppnande. Hon registrerade sitt företag före årsskiftet och hade möte med fackets egenföretagarförening.

– Jag ansökte om att registrera min verksamhet i IVO:s vårdgivarregister den 1 december 2025 och fick godkännande den 29 december. Jag anslöt mig utan problem till Försäkringskassans Tandvårdsportal, berättar hon.

Därefter sökte hon tillståndet hos IVO. Den komplicerade ansökningsprocessen var helt digital och tog åtskilliga timmar att genomföra. Någon personlig support fanns inte. Vissa av de uppgifter som efterfrågades var heller inte relevanta för Ulrika Malé Anderssons verksamhet.

– Frågorna är utformade som om du äger fastigheten du ska arbeta i eller hyr direkt av en fastighetsägare, med frågor kring exempelvis brandsäkerhet och ventilation. I mitt fall hyr jag ett rum i en befintlig klinik, vilket är vanligt för tandhygienister.

Den 22 mars i år kom kallduschen. I ett mail meddelande IVO att ”vi tolkar det som att du inte påbörjat din verksamhet under 2025 och du ska då söka tillstånd innan du startar upp med patienter.”

– Problemet är ju att jag inte skulle behöva söka det nya tillståndet. Verksamheten var registrerad, men att jag måste ha börjat arbeta i den med patienter framkom inte. I min mening omfattar påbörjad verksamhet även arbetet med att starta den, som kontakterna med Försäkringskassan och att få journalsystem på plats med mera.

Att invänta tillstånd samtidigt som kostnaderna tickar på är helt enkelt inte möjligt, konstaterar Ulrika Malé Andersson besviket.

– Jag har inte råd med att stå med hyreskostnader i flera månader i väntan på ett tillstånd, som jag inte vet när det kommer.

Hon förstår och respekterar syftet med den nya tillståndsplikten. Problemet är hur reglerna slår mot mindre, nystartade verksamheter.

– Jag förstår att myndigheten är noga med att tandvården ska ha kompetent personal och vill stoppa oseriösa aktörer, verksamhet som drivs av skalbolag och inte styrs av tandvårdspersonal. Men ansökningsprocesserna är inte anpassade för seriösa, mindre företag, anser hon. Hon anser att regeringen har forcerat fram reformer och regelverk på ett sätt som inte är acceptabelt.

Ulrika Malé Andersson räknar med att hon redan lagt omkring 100 000 kronor på den klinik som hon inte kan öppna. Till det kommer uppsägningskostnader för den lokal hon inte kan tillträda.

– Jag har tecknat patientförsäkring för företaget, ordnat betal- och bokföringstjänster, byggt upp en hemsida samt köpt marknadsföring.

Hur mår du idag?

– Jag är faktiskt helt utmattad. Känner att så mycket energi och pengar gått åt helt i onödan.

Vad gäller framtiden får vi se. Hoppas uttrycket att ”när det stängs en dörr öppnas ett fönster” stämmer. Jag jobbar kvar hon specialisttandvården i Halmstad, som är en fantastisk arbetsplats.

Hon understryker att frågan är långt större än hennes egen situation.

– För mig handlar detta inte bara om min egen verksamhet utan om hur regelverket riskerar att knäcka den småskaliga privata tandvården, avslutar Ulrika Malé Andersson.

Text: Margaretha Holmqvist

Foto: privat

STHF: Orimliga krav

STHF:s ordförande Fouzieh Eliassy ser med oro på hur regelverket lägger hinder i vägen för tandhygienister som vill starta eget.

– Det är oroväckande att kraven är så orimliga och blir ett hinder för utfärdande av tillstånd för privata vårdgivare, säger hon.

Det sker dessutom samtidigt som det är brist på tandhygienister.

– Vi i Sveriges Tandhygienistförening, STHF, har hört ifrån tandhygienister med lång yrkeserfarenhet som har startat upp en privat tandvårdsverksamhet men ännu inte fått sitt tillstånd från IVO och därmed inte kan börja ta emot patienter, säger Fouzieh Eliassy.

IVO: Pågående verksamhet från när första patienten är på plats

IVO, Inspektionen för vård och omsorg skriver i en kommentar från myndighetens presstjänst att ”en vårdgivare som inte omfattas av övergångsbestämmelserna överhuvudtaget måste beviljas tillstånd innan de får påbörja verksamheten. Alla vårdgivare som inte påbörjat sin tandvårdsverksamhet före årsskiftet måste därför ansöka om och beviljas tillstånd först, annars bedriver de olovlig verksamhet. Det är när första patienten tas emot som verksamheten är att betrakta som pågående.”

Presstjänsten hänvisar till myndighetens hemsida.