Nya europeiska riktlinjer för behandling av periimplantöra sjukdomar

European Federation of Periodontology, EFP, har publicerat uppdaterade riktlinjer för behandling av periimplantära sjukdomar. Om detta berättade Andreas Stavropouolos, professor och övertandläkare i parodontologi vid Malmö universitet och även verksam i region Blekinge. Liksom vid parodontit är symtom på periimplantit inflammation, djupa fickor och fästeförlust. 43 procent av patienter med implantat har mucosit, och drygt var femte periimplantit. Definitionen av periimplantit skiljer sig markant mellan olika studier och föreläsaren menade att troligen ligger förekomsten av periimplantit lägre, kanske runt tolv procent. Risken för periimplantit är sex gånger högre vid obehandad mucosit och uppmaningen till auditoriet var att inte avvakta med behandling av mucosit.

Förutsättningen för korrekt diagnostik är att ursprungsdata finns tillgängliga. Föreläsaren förordar att använda en elastisk sond vid fickdjupsmätning och att överkonstruktionen helst ska vara avmonterad. Fickdjup indikerar inte alltid sjuka förhållanden utan kan vara tecken på en förtjockad mucosa. Intraoral röntgen bör finnas både vid utlämning och ett år efter kirurgin, då käkbenets remodellering är komplett.

Periimplantär hälsa kännetecknas av avsaknad av visuella inflammatoriska tecken, ingen blödning vid sondering, inga ökade fickdjup eller tecken på fästeförlust över tid. En liten prick blod vid fickdjupsmätning är inte att beteckna som sjukt. Periimplantär hälsa kan även uppstå vid reducerat benfäste efter en lyckad behandling mot periimplantit.

Vid periimplantär mucosit finns visuella tecken på inflammation. Vid fickdjupsmätning ses en blodlinje eller kraftigare blödning samt eventuellt pus. Ökande fickdjup (max fem mm) jämfört med vid baseline men ingen eller ringa fästeförlust synlig på röntgen (mindre än två mm).

Visuella tecken på inflammation, blödning eller pus vid sondering, fickdjup ≥ 6 mm och fästeförlust synlig på röntgen kännetecknar periimplantit. Periimplantit är mer komplex med aggressivare sjukdomsförlopp än parodontit.

Behandling av mucosit och periimplanti innebär kontroll av riskfaktorerna plack, rökning och parodontit. En överkonstruktion som går att hålla ren är förutsättningen för ett lyckat resultat. Vid behov och om möjligt bör överkonstruktionen korrigeras. Rökning trefaldigar risken för allvarlig sjukdom och ger ett sämre behandlingsresultat. En rökande 50-åring har samma läkningsförmåga som en 86-årig rökfri person.

Behandlingsstrategin för periimplantär sjukdom är densamma som för parodontit – kontroll av riskfaktorer samt icke kirurgiskt sub- och supragingivalt avlägsnande av biofilm och tandsten. Implantatytorna får inte skadas vid behandlingen. Antingen ultraljudsspetsar avsedda för implantat, titancuretter, blästring med glycerinpulver eller chitosanborstar (Labrida BioClean®) rekommenderas. Att kombinera flera av hjälpmedlen eller användning av laser rekommenderas ej. Vid mucosit kan probiotika  sättas in men rekommenderas inte vid periimplantit. Rutinmässig lokal eller systemisk antibiotikabehandling rekommenderas ej, varken vid mucosit eller periimplantit. Antibakteriella munsköljmedel kan övervägas som komplement till mekanisk infektionsbehandling. Utvärderingstiden bör vara kort och vid utebliven läkning görs behandlingen om och reutvärderas före eventuell kirurgi.

Minst två stödbehandlingar per år förordas. Vid uteblivna stödbehandlingar hos patienter med mucosit mer än fördubblas risken att tillika utveckla periimplantit.

Text: Marie Sand

Bild: Lina Haskel