Hjälper rädda barn

Maria Vestlund blev tandsköterska i mitten av 1980-talet. Sedan bytte hon bana, gick en utbildning och blev förskollärare i Söderhamns kommun, innan hon så småningom vände tillbaka till tandvården.

– Jag blev färdig tandhygienist 2011 och har arbetat på Folktandvården Gävleborg sedan 2015, berättar hon.
En frustration har växt inom henne.
– Jag såg att en hel del barn inte kom till oss. När jag tittade närmare fanns många anledningar. Ibland diagnoser, ibland kanske en tuff familjesituation, ibland hemmasittare. Men ofta tycker barnet bara att det är extremt obehagligt.
Hon tänkte att, hm, det borde vi kunna lösa.
De barn som inte kommer på kallade besök hamnar efter ett tag på den så kallade Stopplistan vilket innebär att Folktandvården Gävleborg i det här fallet inte får betalt för dem – men framför allt att det finns risk att barnen får problem med sina tänder.
Maria Vestlund betonar att alla barn har rätt till god tandhälsa enligt FN:s barnkonvention.
Klinikchef i Söderhamn är sedan flera år Josef Khoshabi som själv är tandhygienist. Han gav klartecken att försöka hitta en lösning. Med sin erfarenhet från förskola och förstås av egna barn, hittade Maria Vestlund sin metod.
Nyckelordet är: förtroende.
– Jag kontaktar självklart vårdnadshavare först. Min erfarenhet har lärt mig att undvika att säga "nu måste barnet komma till oss". Jag vill inte belasta föräldrarna ännu mer. I stället säger jag "kan jag hjälpa er med något?".
Redan där tas ett stort steg.
Hon kanske ser till att de får hämta fluor på apoteket eller skickar tandborstar. Hon skickar bildstöd så att vårdnadshavarna kan visa och prata med barnet. Nästa steg är att Maria etablerar en kontakt med barnet.
– Beroende på ålder kanske jag mejlar, ringer eller sms:ar. Allt godkänt av vårdnadshavare förstås. När barn och/eller förälder tycker att det känns övermäktigt att besöka kliniken erbjuder jag hembesök.
De besöken har varit en succé.
– Jag brukar planera 30-60 minuter, beroende på barn och ålder, och involverar vårdnadshavare. Hur gör vi för att det ska fungera bäst för barnet? Kanske lägga fokus på något annat än barnet själv, ett husdjur vi kan samlas runt? Visa sitt rum?
Det handlar om att vara flexibel.
– På hembesök har jag räknat tänder på både hundar, katter och mormödrar. Jag har pratat genom nyckelhål på inlåst barn och jag har pratat medan vi plockat äpplen i trädgården eller spelat TV-spel, berättar hon.
Barnen är mellan 7 och 15 år. Om barnet är yngre tar hon hjälp av leken, om barnet är äldre bygger hon mer relation.
– Jag tar med utrustning till hembesöket helt utifrån vad vi bestämt ska göras vid hembesöket. Barnet måste känna kontroll. Till yngre barn brukar jag ta med vår apdocka Bertil med tillhörande tandborste. Bertil är bra för att lägga fokus på men även för att visa behandlingar på.
När de yngre barnen sedan kommer till kliniken väntar apan Bertil där.
– Vid hembesöket tar jag även med instrument som kan komma att användas vid nästa behandling, för att kunna visa till exempel en röntgenhållare. Om vi har kommit överens om att jag ska titta i barnets mun tar jag med min pannlampa. Annars inte.
Hon hade räknat med två hembesök hos varje men har hittills bara behövt göra ett besök hos varje barn.
Resultatet?
Av femtontalet barn och ungdomar som hon gjort hembesök hos gör nu samtliga sina tandvårdsbesök på kliniken.

Text: Ola Liljedahl
Bild: Peter Cederling