Logopedförbundets historia

I december 1965 utexaminerades de första logopederna i vid Karolinska institutet Sverige och året därpå bildades Svenska Logopedförbundet. Förbundets första ordförande var Ingrid Westerlund. Logopedutbildningens grundare, foniatern Gunnar Bjuggren, framhöll att logopederna skulle placeras i lönegrad A23, vilket innebar att logopederna låg på samma lönenivå som psykologer. Alla logopeder hade samma lön. 

Från början hade logopederna sin fackliga tillhörighet i dåvarande Sveriges Humanistförbund inom Saco och redan innan den första logopedkullen hade tagit examen hade Gunnar Bjuggren kontaktat Saco för att förhöra sig om möjligheterna för logopedern, att komma in under Sacos beskydd. År 1972 bildades fackförbundet DIK genom ett sammangående av bland annat Sveriges Humanistförbund, Sveriges Museimannaförbund och Svenska Folkbibliotekarieförbundet. 

Till följd av bland annat förändring av organisationsstrukturen inom DIK, påbörjade dåvarande förbundsstyrelse i Logopedförbundet under ledning av ordförande Ulrika Guldstrand undersöka möjligheterna att hitta en ny facklig hemvist. Efter ett enhälligt beslut på förbundsmötet 2014 blev Logopedförbundet en självständig förening inom SRAT från och med 1 januari 2015. Det innebar bland annat att förbundet fick en egen ekonomi och större möjligheter att arbeta med professionsspecifika fackliga frågor. Dessutom kunde förbundet börja bygga upp en lokalföreningsstruktur och först ut att bilda en lokalgren av Logopedförbundet var Gotland. 

Lokalföreningar

Under 1970- och 80-talen var det fackliga engagemanget starkt. Viktiga frågor som drevs var bland annat att logopederna skulle vara representerade inom Socialstyrelsen och att professionen skulle bli ett legitimationsyrke, något som blev verklighet 1985. Löne- och utbildningsfrågor blev centrala och redan under 1980-talet presenterade styrelsen förslag på olika specialistutbildningar, som skulle kunna ge ett individuellt lönelyft. Logopedförbundets specialistordning sjösattes dock inte förrän 2015. 

På 1990-talet var arbetsmarknaden svår och bristen på fackligt engagemang oroande. Under 2000-talet förändrades arbetsmarknaden i och med att allt fler kommuner började anställa logopeder. Antalet privatpraktiserande logopeder ökade under samma period. Förbundets ekonomi stärktes, vilket möjliggjorde opinionsbildande arbete med stort fokus på att utvidga logopeders arbetsmarknad, något som är en av förbundets fokusfrågor än i dag. En smärre detalj är att förbundet 2022 efter förbundsmötesbeslut slopade förledet ”Svenska” och forkortningen Slof och idag benämns Logopedförbundet kort och gott. 

På 1990-talet blev Logopedförbundet medlem i den europeiska samarbetsorganisationen för logopedförbund, CPLOL (nuvarande ESLA), som bland annat står bakom den europeiska logopedidagen som uppmärksammas den 6 mars.  Logopedförbundet samverkar också med de nordiska logopedförbunden. Bland annat kan medlemmar i Logopedförbundet delta i kurser arrangerade av övriga nordiska förbund till medlemspris. 

Internationellt samarbete

Under ett antal år anordnade förbundet Logopedstämman i samband med förbundsmötet – en kompott av logopediskt relevanta föreläsningar och presentationer samt utställare. Dessutom har förbundet ordnat kurser och utbildningsdagar, ibland med internationella föreläsare, exempelvis för att bli certifierad i LSVT eller för att lära sig om evidensbaserade insatser vid taldyspraxi. Kursverksamheten pågår i högsta grad fortfarande, i dagsläget med starkt fokus på ökad tillgänglighet för medlemmar och andra intresserade via digitala arrangemang, men även i form av kurser på plats, inte sällan i samarbete med logopedverksamheter och/eller lärosäten. Logopedstämman däremot gick i graven på grund av allt färre deltagare. I dag finns istället Nationell Konferens i Logopedi som nu ambulerar mellan lärosätena och som utgör en viktig mötesplats för såväl forskare som kliniskt verksamma logopeder. 

 År 2011 beslutade förbundet att börja arbeta med nationella kliniska riktlinjer för logopedi och till dags dato finns publicerade och granskade riktlinjer för bland annat stamning, logopedisk utredning av läs- och skrivsvårigheter och för logopeder i pedagogisk verksamhet. Dessutom finns ytterligare stöddokument för olika diagnosområden, ofta framtagna via ideellt arbete i nationella nätverksgrupper.

Logopedförbundets specialistordning tillkom i och med förbundsbytet från DIK till SRAT 2015. Förbundet har under lång tid idkat påverkansarbete för att Socialstyrelsen ska ta ansvar för logopeders vidareutbildning, motsvarande ST-tjänst för läkare och utbildning för specialistsjuksköterskor. Det dröjde dock till 2025 innan en statlig utredning föreslog just detta. 

Specialistordning

Ett uppkopierat medlemsblad hade funnits redan tidigare, men från och med 1989 blev dåvarande Logopednytt en riktig tidning. Den har genomgått ytterligare förändringar genom åren, exempelvis övergång till fyrfärgstryck, nya format och möjlighet att publicera kamratgranskade vetenskapliga artiklar. År 2014 bytte medlemstidningen namn till Logopeden, som idag kommer ut i pappersform med fyra nummer per år. Utgivningen kompletteras av nyhetsflödet på sajten logopeden.se

Tidningen Logopeden

Logopedförbundets studentsektion bildades 1989 och man kallade sig då SLOG – Studerande logopederna. Verksamheten låg sedan nere i flera år innan man satsade på en nystart 1997. Några år senare bytte studentsektionen namn till SLOSS. dag går verksamheten under beteckningen Logopedförbundets studentsektion och är alltid representerade i förbundsstyrelsen. Studentsektionen arrangerar även de årliga logopedstudentdagarna, som ambulerar mellan utbildningsorterna. Logopedförbundet delar vart tredje år ut ett pris till Gunnar Bjuggrens minne för bästa examensarbete i logopedi.