Doktorn kan komma - yrke: flygtekniker

En ambulans rullar sakta in i hangaren. I dag handlar det inte om en akut transport, som inför en organdonation.
Dagens resa är i stället schemalagd sedan i går och av det vanligare slaget för Svenskt Ambulansflyg. Ut hoppar ett neonatalvårdsteam som dagen före följt med ett litet barn från Umeå till Akademiska sjukhuset i  Uppsala. Nu ska teamet flygas hem igen med tom kuvös, och då passar man på att ta med en annan patient  som också hör hemma norröver. Allt går lugnt till. Flygteknikern Pablo Torres har varit på plats sedan klockan sju i morse. Han har kontrollerat lufttrycket i däcken, gått igenom bromsar, syrgas och genomfört en rad andra kontroller, strikt reglerade i manualen. Han har också haft ett möte med piloterna och specialistsjuksköterskan  som ska följa med på resan, där de briefat varandra om både planets och patientens status. Nu är allt klart inför avfärd och kaptenen Christian Möttönen tar emot den tjocka loggboken från Pablo Torres. 

– På stora flygplan gör man klart allt och lägger loggboken i sätet. Här känner alla alla, berättar han. Pablo Torres har varit med sedan Svenskt Ambulansflygs verksamhet startade 2021. Det nya uppdraget var så lockande att han och familjen bröt upp från den soliga tillvaron på Gran Canaria, där de bott, jobbat och gått i skolan i några år, för att flytta hem till Sverige igen.
– Jag tyckte att det var jättespännande med ambulansflyg. Det var en ny flygplanstyp som jag inte jobbat med tidigare. Det var också roligt att det var en helt ny verksamhet och ett viktigt samhällsuppdrag.

SVENSKT AMBULANSFLYG ägs av landets 21 regioner gemensamt och transporterar varje år omkring 3 800 patienter, huvudsakligen mellan landets olika sjukhus men även till och från andra länder. Flygplanen behövs när patienter befinner sig långt ifrån den specialistvård de behöver. Det kan vara för tidigt födda barn som  transporteras i kuvös till neonatalavdelning, personer som varit med om olyckor eller som ska genomgå planerade operationer.

När det handlar om stora avstånd är det ohållbart att flytta patienten med vägambulans. Helikopter är oftast inte heller ett alternativ. Dels är det få regioner som ens har någon ambulanshelikopter, dels tar resan mycket längre tid och blir långt dyrare än om man använder ett av ambulansflygets sex plan. 

Verksamheten utgår från tre baser: Göteborg, Umeå och den här på Arlanda. Planen är byggda för att man ska  kunna bedriva intensivvård i kabinen. Alla gaser som används i en sjukvårdssal finns i planens  väggar, medicintekniken som används är densamma som på sjukhusen. Belysningen är mycket starkare än i vanliga  flygplan. Dessutom kan planen flyga högre än vanliga flygplan vilket ger dem fri väg.

Pablo Torres har tidigare jobbat som flygtekniker på stora flygbolag, bland annat på Maldiverna där han och familjen bodde under ett år när barnen var små. Den stora skillnaden med att arbeta på Svenskt Ambulansflyg tycker han är sammanhållningen kollegor emellan. Här har han ett nära samarbete med besättningen. En annan skillnad är att när det är bråttom här, så är det för att människor är sjuka ochsnabbt behöver vård. På de stora  flygbolagen finns samma stress, men då är anledningen av ekonomiskt slag.
– Det kan vara extremt pressat att jobba som flygtekniker, för det är teknikern som har ansvar att fatta beslut  om planet får flyga eller inte. Därför måste vi ha erfarna tekniker. Det går inte att chansa, även om det är press från alla håll.

»Det är teknikern som har ansvar att fatta beslut
om planet får flyga eller inte.«

PLANET MED neonatalvårdsteamet och patienten som ska flygas till sitt hemsjukhus bogseras ut och tankas.  Den ena piloten gör tummen upp genom framrutan till Pablo Torres, som tittar på inifrån hangaren medan planet styrs runt och taxar mot startbanan. Då och då hörs ett starkt vinande när ett plan lyfter utanför, men det  är ingenting som Pablo Torres reagerar på. Han har jobbat med flygplan under nästan hela sitt liv. Som liten, under uppväxten i Chile, fick han vara med i morfars verkstad och blev tidigt intresserad av mekanik. När han  skulle välja gymnasieinriktning föll valet på en skola i Santiago, någon timme hemifrån, där han kunde utbilda sig till flygtekniker.
– Jag var 14 år och fick kontakt med helikoptrar och flygplan direkt. Man gjorde praktik redan första året. Sista året var jag på olika flygbolag och raktiserade och sedan fick jag jobb.

På det nya jobbet träffade han sin blivande fru, också hon från Chile men bosatt i Sverige, och fem år senare  gick flytten till Stockholm. Här kunde hans certifikat inte konverteras till ett svenskt och han behövde därför läsa den tvååriga yrkeshögskoleutbildningen i Nyköping.
– Jag behövde göra om allt, men det hjälpte mig, för jag fick lära mig alla tekniska ord på venska och förbättra min engelska.

SOM TEKNIKER PÅ Svenskt Ambulansflyg gör han dagliga, lättare kontroller av planen. En gång i veckan gör han en större check och efter 600 flygtimmar ska planen genomgå ett tyngre underhåll. Allt sker enligt en strikt plan. En gång om året tas planen dessutom till Bromma där de plockas isär i smådelar och man tittar efter sprickor, korrosion eller annat som behöver åtgärdas. Det händer att Pablo Torres möts av felmeddelanden när han slår  på planet. Men det betyder sällan att det är något allvarligt problem. Oftast räcker det, precis som med en  laptop, att starta om. Andra gånger behöver någon liten komponent bytas ut. Det har aldrig hänt att man till exempel behövt stänga av en motor under färd.
– Det gäller att alltid följa manualen, då är man säker på att man inte släpper iväg en maskin med något fel. Vi  tänker också på mänskliga faktorer som påverkar oss, att vi behöver sova bra till exempel. Man är människa med ett privatliv, man kommer med olika saker. Vi pratar med varandra och är medvetna om hur viktig kommunikationen är.

»Jag tycker att det är jobbigt att se
patienter med svåra sjukdomar.«

SVENSKT AMBULANSFLYG delar hangar med ett privatjetbolag med plan som kan hyras för stora summor  pengar. Pablo Torres är inte lockad av att byta sida. Att han jobbar för att hjälpa människor i behov av vård, och inte nöjesresenärer, spelar roll.
– Jag tycker att det är jobbigt att se patienter med svåra sjukdomar, för tidigt födda barn, sjuka barn och deras föräldrar. Det är sorgligt, men samtidigt förstås bra att de kan få den hjälp de behöver. 
Han räknar med att han har minst 20 år kvar i yrket och har inga planer på att skola om sig.
– Jag vill alltid jobba med flyg. 

TEXT: KARIN PERSSON FOTO: MARGARETA BLOOM SANDEBÄCK