Mer än solidaritet bakom medlemskapet

När fackföreningsrörelsen i Sverige växte fram under andra halvan av 1800-talet var stridslinjen tydlig: Arbetare med låga löner och dåliga arbetsvillkor mot förmögna ägare av produktionsmedlen. 

150 år senare kan fackförbundens roll framstå som mer lös i konturerna. Arbetsgivare och fackföreningar har för länge sedan gjort upp om spelreglerna, strejker förekommer knappt och det går inte ens längre att dra av medlemsavgiften till facket i deklarationen.

Så varför lägga i runda slängar 100 000 kronor av en livsinkomst på att vara med i facket?

Jesper Prytz är filosofie doktor i sociologi och la i januari fram avhandlingen Working Class Power: The Decline and Reconfiguration of Trade Union Power Resources in the 21st Century där han undersöker på vilka bevekelsegrunder människor gått med i facket en bit in på 2000-talet.

Grovt förenklat urskiljer han två avgörande skäl:

• Egenintresse: att vara i behov av hjälp och stöd på den egna arbetsplatsen eller att få förmåner i form av exempelvis försäkringar.
• Solidaritetshandling: att vilja vara med och påverka arbetsvillkoren för många.

– Båda är viktiga skäl till att gå med i facket och de går inte att strikt hålla isär. Jag har inga siffror men om jag får spekulera skulle jag säga att något fler går med för egen vinning än av solidaritet med kollektivet, säger Jesper Prytz.

TRADITION ÄR YTTERLIGARE en faktor, som visserligen minskat i betydelse när det gäller facklig anslutning men fortfarande spelar roll – särskilt på större arbetsplatser där den lokala fackklubben bidrar till att skapa stabilitet i en stor personalstyrka.

– På mindre arbetsplatser är den fackliga närvaron ofta lägre. Där blir medlemskostnad och förmåner mer avgörande för om man går med i facket eller ej, säger Jesper Prytz.

När Sverige hade som högst anslutningsgrad i mitten på 1990-talet var 85 procent
av alla anställda med i facket. Då var också offentlig sektor som störst. Där hade – och har – hundra procent av alla arbetsplatser kollektivavtal. Med avregleringar och privatiseringar kom fler små arbetsplatser utan kollektivavtal, vilket förmodligen är en starkt bidragande orsak till att anslutningsgraden de senaste två decennierna legat stadigt på runt 70 procent. 

Frågan om facklig anslutning och arbetslöshetsstöd är i hög grad politisk. På 1930-talet utformades det så kallade Gentsystemet, uppkallat efter staden Gent i Belgien. I korthet innebär det att fackföreningarna administrerar arbetslöshetskassorna, medan staten ansvarar för en del av finansieringen. Åren 2007 och 2008 gjorde dåvarande alliansregeringen
förändringar i Gentsystemet i Sverige, som innebar att fackföreningsavgiften inte
längre skulle vara avdragsgill samt att taket för a-kassan sänktes. Senare ändrade en socialdemokratisk regering reglerna på nytt, och idag har de förändrats igen av den borgerliga regeringen.

– Om vi verkligen vill att fler ansluter sig måste vi se på vad det kostar att vara med i facket. Mycket handlar också om fackens närvaro på arbetsplatserna. Den är oerhört viktig, konstaterar Jesper Prytz.

FÖR SRAT:S MEDLEMMAR kostar det jämförelsevis lite att vara med i facket. Knappt hälften av de yrkesföreningar som ingår i SRAT har egen ekonomi och sätter sina egna medlemsavgifter, medan de föreningar som inte har egen ekonomi har den avgift som förbundet bestämt. Den ligger i dag på 240 kronor, plus a-kasseavgiften på 140 kronor. Det hör till de lägsta avgifterna av alla fackförbund i Sverige.

Det har alltid varit förbundets strategi att aldrig höja avgiften mer än vi behöver. Det är viktigt att vara noga med vad vi gör med medlemmarnas pengar, säger Anders Berndt, förbundsdirektör i SRAT.

»Att verka för förbättringar och motverka försämringar är fackets viktigaste uppgift.«

Anders Berndt ser i dag ingen stor risk för att SRAT ska krympa. Men han konstaterar att det gäller för förbundet att hela tiden vara på tårna för att vara relevanta för medlemmarnas behov på en arbetsmarknad som förändras i en rasande takt.

– Det handlar om ny teknik, arbetsrätt, nya yrkesgrupper som tillkommer, politiker
som lägger sig i och vill påverka utbildningar . Det är viktigare än någonsin för oss att ha örat mot rälsen och förstå våra medlemmars arbetssituation.

VAD FÅR DE DÅ för medlemsavgiften?

Anders Berndt räknar upp en rad förmåner: inkomstförsäkring, arbetsrättslig  rådgivning och hjälp i förhandlingar, olika karriärtjänster med utbildning och stöd för den som vill vidare.

Det är saker som går att hitta på den öppna marknaden, om än till högre kostnad.
En inkomstförsäkring går att teckna hos ett försäkringsbolag och alla har möjlighet att anlita en advokat på stan, även om det är oerhört
dyrt. Vad som däremot inte går att köpa för pengar är det löpande arbete som görs av förbundet för att tillvarata medlemmarnas intressen gentemot arbetsgivarna. Att verka för förbättringar och motverka försämringar är ett ständigt pågående arbete och fackets viktigaste uppgift.

Text: Anne Ralf Hållbus