Emelie Risbecks jobb är att förebygga våld, droger och kriminalitet bland unga i Järva. Foto: Viktor Gårdsäter
Enar folk i Järva
Emelie Risbecks jobb är att förebygga våld, droger och kriminalitet bland unga i Järva. Och att slåss mot fördomar. ”Det finns en annan verklighet än no go-zoner.”
"Varför vill du jobba i Järva? Är du inte rädd?”. En fråga som exil-värmlänningen Emelie Risbeck fått många gånger. Hon är preventionssamordnare i Järva stadsdelsförvaltning, knuten till socialtjänsten men jobbar brett med att utveckla det förebyggande arbetet kopplat till våld, droger, kriminalitet och våldsbejakande extremism.
Hon är utbildad folkhälsovetare, och i sin samordnande roll bygger hon upp kunskap och strukturer i stadsdelen så att alla ute på fältet ska ha rätt verktyg.
Det innebär att hon utbildar, samverkar och träffar socialarbetare, polis, lärare, rektorer, fältare, boende och representanter från civilsamhället.
– Ofta blir bilden utifrån mer ensidigt negativ än vad vi som jobbar här upplever i vardagen. De senaste åren har det varit relativt lugnt i Järva, och det är viktigt att också lyfta den positiva utvecklingen. Annars riskerar unga att växa upp med en känsla av att deras område alltid beskrivs som problematiskt.
På vilket sätt?
– Tänk dig själv att växa upp i ett område som andra ständigt pratar negativt om, det blir ingen bra start i livet. Förut var ju här ett levande centrum, med butiker och service, men det har gradvis monterats ned för att man inte tycker det är tryggt för sina anställda att vistas här. Det påverkar hur man som boende tänker om sig själv och sitt område.
Finns det någon sanning i det som målas upp?
Vi får inte förminska att det finns utmaningar här, inte minst med stora skillnader i levnadsvanor och livsvillkor mellan olika socioekonomiska områden. Men om bara en liten del av allt det fantastiska som sker i området lyfts skulle det kunna påverka framtidstron för barn, unga och vuxna som lever här. Kanske skulle det leda till att fler vill besöka området och få fler företag att etablera sig här.
Den ensidiga bilden som ibland lyfts kan påverka förtroendet för Emelie och hennes kollegor, berättar hon. Därför är det viktigt att visa upp det viktiga arbetet som görs i Järva.
– När det blir mycket fokus på negativa händelser i området kan det påverka människors vilja att söka stöd hos oss. Vi är helt beroende av att boende känner tillit och vågar vända sig till oss – det är grunden för att våra insatser ska lyckas.
Emelie Risbeck
- Gör: Preventionssamordnare i Järva
- Ålder: 37 år
- Bor: Stockholm
- Gör på fritiden: Gillar löpning och springer gärna maratonlopp. Umgås med vänner och familj.
HON ÄR VAN ATT jobba i motvind, men ser det också som en del av utmaningen: att vända vinden och få alla att arbeta mot samma mål.
– Det finns en skepsis bland invånarna gentemot myndigheter, och LVU-kampanjen, som består av desinformation om att socialtjänsten skulle kidnappa muslimska barn, påverkar även oss. Därför är det så otroligt viktigt att vi jobbar nära civilsamhället och inkluderar invånarna. Får vi till exempel med oss starka mammor i området kan det ge positiva effekter att fler vågar vända sig till oss. Samma gäller tilliten mellan oss yrkesverksamma – har vi inte en bra relation med till exempel skolan kommer vi inte ut med det förebyggande arbetet till barnen.
Som preventionssamordnare handlar jobbet dels om att stärka det förbyggande arbetet på universell nivå, dels på selektiv nivå. Hon arbetar bland annat med att ge olika verksamheter utbildning och kunskap så att de själva ska kunna fånga upp när de känner oro för en individ. – Det handlar om att prioritera tidigt förebyggande insatser, innan problemen blir allt för stora. Finns det till exempel en oro att en ungdom kan komma att värvas och dras in i gängkriminalitet gäller det att agera snabbt. Och då är det jätteviktigt att vi som jobbar i stadsdelen har en nära och kontinuerlig dialog.
En dag på jobbet
08.00 Är ofta först på kontoret. Kollar mejlen och dagens agenda. Förbereda material inför möten och kommande utbildningar.
09.00 Interna avstämningar eller planeringsmöten med samarbetspartners.
10.00 Nätverksträffar och workshops, ofta med yrkesverksamma från skola, elevhälsa, fritid, socialtjänst och lokala föreningar. Vi kan prata om att höja kunskapen och utveckla det drogförebyggande arbetet eller planera aktiviteter
inför den årliga uppmärksamhetsveckan mot våld.
12.00 Lunch – ofta matlåda på kontoret eller på en bänk i solen vid centrum. Många gånger föds nya idéer och samarbeten just här.
12.45 Uppföljning och dokumentation av möten, svar på mejl och förberedelser inför kommande utbildningar och samverkansforum.
14.00 Dags för nästa möte. Promenaden dit ger reflektionstid.
14.30 Samverkansmöte på en skola tillsammans med rektorer och chefer från skola, socialtjänst, polis och fritid. Vi delar den lokala lägesbilden – exempelvis om nya negativa trender på sociala medier – och diskuterar hur vi bäst möter utmaningar kopplade till unga i riskzon. Tillsammans planerar vi förebyggande insatser.
17.00 Löparskorna åker på för 13 kilometers tur till andra sidan stan, gärna med en podd i öronen.
IBLAND KAN DET VARA svårt att motivera andra att prioritera arbetet då verksamheterna i stadsdelen ofta har fullt upp med sina egna utvecklingsområden, berättar hon. Men samtidigt är det just den delen Emelie
Risbäck går i gång på: att bygga relationer och hitta lösningar.
»Det som ser enkelt ut på pappret kan bli jättesvårt när vi är så många aktörer.«
– Vi måste jobba förebyggande och långsiktigt tillsammans för att komma åt problemen. Det handlar inte minst om tidiga insatser i skola och socialtjänst. Men det är komplext och tar tid. Det som ser enkelt ut på pappret kan bli jättesvårt när vi är så många aktörer. Men förändring tar tid och det gäller att hålla i och hålla ut. Får jag ett nej hittar jag en annan väg, säger hon och fortsätter:
– Fördelen är att människorna som arbetar här har ett stort engagemang och hjärta, precis som invånarna – det finns ett rikt civilsamhälle. Vi som jobbar här vill vara just här och brinner för att skapa en plats där alla har samma förutsättningar att få växa upp i en trygg miljö. Det är en drivkraft som tar oss långt.
Myllret på Spånga IP säger något om engagemanget i området. Under Järvaveckan trängs samhällsengagerade företag, organisationer, civilsamhälle, myndigheter, politiker och medborgare för att diskutera politik och samhällsfrågor.
Emelie Risbeck kommer inte långt på sin väg där hon kryssar bland arrangörer, besökare och foodtrucks på den stora idrottsplatsen. Överallt finns någon att heja på, byta några ord med, här och där fastnar hon i ett samtal med en kollega. Samverkan i sin mest konkreta form. Senare under dagen ska hon själv stå i Stockholms stads tält och representera förvaltningen.
»Att tryggheten ökar är ett kvitto på att vi gör någonting rätt.«
– Det är en jätteviktig möjlighet för oss att komma ut och träffa invånare och andra yrkesverksamma, ett unikt tillfälle att berätta om oss själva och vad vi erbjuder. Framför allt är det värdefullt för området att politiker och organisationer kommer hit och ser allt positivt som görs här, och att viktiga samhällsfrågor lyfts.
Ett rap battle med skolbarn från trakten tar plats på en av scenerna, längre bort står en klunga politiker samtidigt som hundratals bord med utställare tävlar om uppmärksamheten. Det är högt och lågt, precis som i Emelie Risbecks jobb. Ena dagen håller hon i en utbildning, nästa är hon ute på fältet och träffar boende i området.
Känner du att du gör skillnad i ditt jobb?
– Verkligen, varje dag, och det är ju i allra högsta grad ett teamwork. Att vi ser att tryggheten ökar är ett kvitto på att vi gör någonting rätt, även om det beror på många faktorer. Det är mindre skjutningar och dödligt våld, vi har färre öppna drogscener och fler barn och unga som uppnår målen i skolan. Vi märker att boende vågar vända sig till oss för stöd och hjälp, och det finns ett bra samarbete mellan aktörer i stadsdelen. Vi får inte luta oss tillbaka och klappa oss för bröstet – men lite nöjda kan vi få vara!
Text: Therese Johansson
Foto: Viktor Gårdsäter