Avgörande stöd för Helena

När Helena Öberg efter drygt tjugo år som tandhygienist fick reda på att hon inte skulle kunna fortsätta i yrket kände hon sig helt ensam i situationen.

– Att förlora det yrke jag utbildat mig till innebar mycket sorg och frustration och jag upplevde inte att jag fick något riktigt stöd från min arbetsgivare. Fackets stöd blev helt avgörande. Utan det vet jag inte hur det hade gått.

Helenas historia innehåller många turer, men kan i korthet sammanfattas så här: Efter att ha utbildat sig till och arbetat som tandhygienist i USA flyttade Helena hem till Sverige 2015. Här fick hon jobb på Folktandvården i Kalmar. Arbetsbelastningen var hög och efter ett par år började Helena få domningar i händerna under patientbehandlingar. Problemen spred sig till nacke och axlar.

– Jag hade opererat högra axeln redan 2008 då jag bodde i USA. När nya besvär uppstod vände jag mig till företagshälsovården, där en fysioterapeut rådde mig att använda stödskenor. När min arbetsgivare fick veta det fick jag rådet att sjukskriva mig. Det kändes inte roligt, berättar Helena.

Nu började en karusell av anmälningar, utredningar, ansökningar, avslag och överklaganden. Många var inblandade; utöver arbetsgivaren Region Kalmar även Försäkringskassan och Arbets- och miljömedicinska kliniken i Linköping.

– Medan allt pågick fick jag tillfälligt anpassade arbetsuppgifter i receptionen på Folktandvården. Jag hade också hand om uppsökande verksamhet, berättar Helena.

Under sina trettio år i USA hade Helena knappt hört talas om fackförbund, men när hon flyttade hem till Sverige fick hon rådet av sin mamma att gå med i facket.

– Jag gick med i Sveriges Tandhygienistförening och SRAT, men hade ingen aning om vad de skulle kunna hjälpa mig med. När jag fick veta hur mycket hjälp jag kunde få blev jag förvånad.

»Facket översåg att allt gick rätt till – ensam hade jag aldrig klarat det.«

Först och främst hjälpte ombudet från SRAT Helena att förstå den process hon befann sig i. Hon kunde närsomhelst ringa och bolla frågor och ännu viktigare: fackombudet deltog på möten med arbetsgivare, HR-avdelning, företagshälsovården och Försäkringskassan.

– Det innebar en stor trygghet. Facket översåg att allt gick rätt till – ensam hade jag aldrig klarat det.

Efter flera operationer av hand och axlar stod det klart att Helena aldrig skulle kunna gå tillbaka till arbetet som tandhygienist. Hon blev omplacerad till en halvtidstjänst som växeltelefonist på Region Kalmars huvudkontor – ett arbete som ger avsevärt lägre lön än den hon hade tidigare.

Hos Försäkringskassan ansökte hon om arbetsskadelivränta som skulle täcka för inkomstförlusten, men fick avslag.

– Då skickade jag beslutet till SRAT:s jurist, som bedömde att jag har en chans att få det omprövat i arbetsrätten.

Nu pågår processen i förvaltningsrätten.

– Vi har inte fått någon dom och vet inte hur det slutar. Men helt säkert är att utan facket hade jag inte kommit så här långt. Jag hade aldrig haft råd med en egen jurist. Av allt facket kan erbjuda så är juridisk hjälp allra viktigast när det gäller. Det stödet är guld värt.

Text: Anne Ralf Hållebus

Bild: Adam Humlesol