Kalle Kvint arbetar med verksamhetsutveckling inom försäljning på Postnord, och i hans team på tio personer har det vuxit fram en stark sammanhållning. De har lätt att be varandra om hjälp, berättar han, och alla har bra koll på vad de övriga medarbetarna håller på med.

Att Postnord har varit ett företag som länge varit i medialt blåsväder har inte i sig skapat sammanhållningen, tror han – däremot har konsekvenserna av det bidragit.

– Vi är stolta över att jobba på Postnord, men ibland har det vaarit lätt att glömma bort det. Då har vi fått påminna varandra.   

Genom att öppna sig har man kommit närmare varandra, säger han. Hans kollega Claes Ågren håller med.

– Det är klart att all kritik påverkar en, det är inte kul när man hängs ut i media. Väldigt ofta är det dessutom helt oförskyllt. De här sakerna kan vi diskutera på jobbet, vad vi tycker och hur vi känner. Där kan man också få tips och trix för hur man ska agera när man är på en fest eller så och någon börjar muttra över Postnord. 

Ett yttre medialt tryck är inte det enda som hjälpt till att ena gruppen. Alla enheter på Postnord har nämligen inte samma sammanhållning, enligt Kalle Kvint.

– Har man en dålig chef och två omorganisationer varje år tror jag knappast att man är lika glada.

Det sista är viktigt: På Kalle Kvints och Claes Ågrens enhet har de varit relativt förskonade från omorganisationer. Det har skapat en kontinuitet i arbetet och gjort att kollegorna lärt känna varandra.

En annan betydande förutsättning för sammanhållningen är enligt dem båda regelbundna, informella möten.

– Vi har fikamöten två gånger om dagen då alla som vill får vara med. Nu sker det digitalt. Ofta ansluter personer från andra enheter, eftersom vi är så trevliga i vår grupp – och ödmjuka! skojar Claes Ågren.

Arbetsgruppen brukar också hitta på saker utanför jobbet. De bestämmer tillsammans aktiviteter, och överlåter sedan till några ”igångsättare” att fixa det praktiska. I våras red de islandshäst. Då hade de arbetat hemifrån ett tag och kände ett behov av att se varandra ”tredimensionellt”, som Claes Ågren formulerar det. 

– Det är viktigt att kunna träffas och prata om annat än jobb. Om någon har för mycket att göra eller mår dåligt så hjälps vi åt, och det är just på fikamöten och aktiviteter utanför jobbet som sådant kommer fram. ●