På bilden: Jessica Willinge, Mahdi Ziaeinia och Cecilia Savander Åslund.

Få saker gör väl människor så stressade som problem i trafiken. Hur är det då att ha ett arbete som kretsar kring just detta? Underbart. Det tycker i alla fall Mahdi Ziaeinia, som sedan ett och ett halvt år tillbaka är trafikledare på transportföretaget Arriva i Stockholm.

– Det är en dröm att få vara här. Man kommer till kontoret och vet aldrig vad som ska hända, det är nya uppgifter hela tiden.

Han började köra spårvagn år 2011 men tröttnade på enformigheten i det och bestämde sig för att sadla om. Nu sitter han här i Bromma. För dagen har han uppgiften som inre trafikledare, vilket betyder att han ansvarar för halva tvärbanesträckan mellan Sickla udde och Solna station.

Bredvid honom bakom en datorskärm sitter Cecilia Savander Åslund. Hon sköter den andra halvan av banan.

– Om det blir ett vagnstopp eller något annat problem på Mahdis sida så är det han som ropar på radio och styr trafiken, medan jag tar alla telefonsamtal, ordnar personal och fixar pappersarbetet, berättar hon.

Cecilia Savander Åslund håller med Mahdi Ziaeinia – en del av tjusningen med jobbet är just variationen. Inget vagnfel är det andra likt. Samtidigt kan den här delen av arbetet också göra det påfrestande. Hon minns framför allt en period av snökaos för ett par år sedan.

– En halv kopp kaffe och ett toabesök, det var vad man hann med under en arbetsdag. En kväll när jag kom hem, efter att ha lyckats köra i femton kilometer i timmen, kollapsade jag fullständigt. Det var bland det värsta jag varit med om.

Vid fikabordet bakom Mahdi Ziaeinia och Cecilia Savander Åslund sitter kollegan Jessica Willinge. I dag arbetar hon som yttre trafikledare. Om det uppstår något avbrott i trafiken, till exempel en krock med en personbil, är det hennes uppgift att slå på blåljusen och ta sig till platsen. Också det kan vara stressande, beroende på vad som har hänt på plats.

– Det sista man har tid med är att prata med folk, men ofta kommer en massa personer fram och ska fråga saker: När går nästa spårvagn? Var är bussarna? Risken finns också att någon också skriker åt en: ”Varför rullar det inte!?”

Trots allt ett underbart jobb alltså, enligt Mahdi Ziaeinia. De andra verkar hålla med. Avgörande är den nära relation och fina kommunikation kollegorna emellan.

»Man lär känna varandras starka

och svaga sidor och hjälper till 
när någon brister.«

En viktig organisatorisk förutsättning för lagkänslan i gruppen är att de alla tre roterar mellan rollerna. I dag är det Jessica Willinge som har radiobilen, men nästa gång är det någon av de andra två. När man kommer tillbaka efter att blivit utskälld av en resenär kan man därför tryggt avreagera sig inför kollegorna: De har ju varit i samma situation själva och vet precis hur det är.

Rotationen har också den viktiga fördelen att den ger trafikledarna inblick i varandras arbete.

– Vi har riktlinjer att följa, men ofta handlar det ändå om att känna av: Okej, nu börjar det bli mycket för den här personen, då tar jag över en bit, berättar Jessica Willinge.

Mahdi Ziaeinia håller med.

– Man lär känna varandras starka och svaga sidor och hjälper till när någon brister. Man går lite över sina egna ramar, tar ansvar för något som kanske egentligen inte är ens ansvar, bara för att avlasta kollegorna och få dem att fokusera på något annat.

De tre trafikledarna lämnar knappt varandras sida under arbetspassets åtta timmar. Rast kan någon av dem ta när det uppstår en lucka – kontorets pingisbord nyttjas sällan, men massagestolen är populär. Under dagarna talar de om livet, om familjesituationer och intressen. De har blivit vänner, vilket underlättar samarbetet när tåget inte går som på räls.

Att de har en närvarande, lyssnande chef bidrar också till det goda klimatet i arbetsgruppen. Och om de tre trafikledarna blir lite för inne i sin egen bubbla har de dessutom alltid informationsledaren Magnus Dahlberg, som sitter en bit bort från dem.

– Det kan behövas ett utifrånperspektiv. Man kör ju aldrig en bil så bra som när man sitter i baksätet, säger Cecilia Savander Åslund.

Magnus Dahlberg har hört vad som sagts och tittar upp från skärmen:

– Älskling, glöm inte blinkers! ●