Coronakrisen ställde tjänstemännen på scenen – bokstavligen. Ett tag var det som att vårt samhälle helt låg i händerna på dem. Och trots att dessa Tegnells, Wigzells och Gieseckes – nyss okända för de flesta – valde en helt annan strategi än övriga världen, förblev förtroendet för dem starkt.

Så funkar det i Sverige. I fråga om tilltro till myndigheter och centrala samhällsinstitutioner har vi länge visat siffror som många andra länder bara kunnat drömma om. Under coronakrisen omtalades den här sociala tilliten ibland som vår ”guldreserv”: Regeringen kunde avstå kraftiga repressiva åtgärder eftersom vi ändå förväntades följa experternas rekommendationer.   

Och guldreserven har inte sjunkit i värde under pandemin. Tvärtom: I lågkonjunkturens Sverige är den avgörande. Det menar Christina Forsberg, ordförande i den statligt tillsatta Tillitsdelegationen.    

– Vi står just nu inför komplexa samhällsutmaningar, som till exempel gängkriminaliteten. Och när det är skakigt, och människor undrar hur statsfinanserna ska räcka till för allt, så är det väldigt viktigt att förtroendet är intakt och samhällsinstitutionerna fungerar. Om de står stadigt klarar man också som människa att hantera utmaningarna, säger hon.

Visst är det demokratiskt värdefullt med en hög folklig tilltro till myndigheter och centrala samhällsinstitutioner, men finns det inte också en risk här?   

Tjänstemännens inflytande är stort i Sverige. Distinktionen mellan politik och förvaltning etablerades i Sverige redan under 1800-talet och är fundamental. Vi har självständiga ämbetsverk och förbud mot ministerstyre. Politikerna styr väldigt indirekt, genom budget och lagstiftning. 

Det här tjänstemannainflytandet är dessutom något som växer i kunskapssamhället. Det berättar Jan Olsson, professor i statsvetenskap vid Örebro universitet.  

– Under de sista tre decennierna har vi gett alltmer tolkningsutrymme åt tjänstemännen. Det innebär att fler värdefördelningsbeslut växer fram allt längre bort från politikerna. Det kan handla om stora och viktiga saker, som hur mycket pengar som ska till äldreomsorgen, eller om man ska bygga äldreboenden eller inte.  

Tjänstemännen är alltså mäktiga. Och alla är inte är så politiskt neutrala som vi förväntar oss att de ska vara, enligt Jan Olsson. Själv har han skrivit om något som kallas ”subversive action”. Så kallas det när somliga tjänstemän, ibland av ideologiska orsaker, i hemlighet underminerar politiska beslut. Metoderna är många: Man kan maska, dra saker i långbänk, läcka sekretessbelagda uppgifter eller stoppa informationsflöden. Vi har sett det tydligt i Trump-administrationen, men det förekommer också i Sverige.  

– En annan företeelse kallas ”inside activism”. Det kan till exempel handla om tjänstemän i kommun-Sverige som är aktiva i miljörörelsen, och så att säga driver miljöfrågorna från insidan. Det här skulle kunna ses som demokratiskt problematiskt, men behöver ju inte alls vara det. Ibland vill man ha en driven, engagerad person som tjänsteman.

Jan Olsson tycker att vi ska vara rädda om den svenska modellen och tror inte på ett alternativ där politikerna skulle bestämma mer. Den självständiga expertisen är värdefull, och förvaltningsapparaten stor. I stället betonar han vikten av etisk medvetenhet i kåren: Det är viktigt med en levande diskussion om hur den gode tjänstemannen egentligen bör ser ut.  

Det här är en aspekt som också Christina Forsberg på CSN anser är viktig. Som ordförande för Tillitsdelegationen har hon varit med och dragit upp riktlinjerna för en obligatorisk grundutbildning för alla anställda inom statsförvaltningen. Förutom att ”bidra till att öka medborgarnas förtroende för statsförvaltningen” är den tänkt att hjälpa den enskilde medarbetaren att hantera sin yrkesroll genom större kunskap om de regler som gäller inom staten.  

– En del av utbildningen handlar om hur man beter sig på sociala medier. Där har vi sett exempel på statsanställda som har gått över gränsen. Jag tror att det ofta beror på att man saknar kunskap, och ibland också medvetenhet om att det jag förmedlar som privatperson kan uppfattas komma från mig i min roll som statsanställd, säger hon.  

Förtroendet för tjänstemännen framåt då? Vi har sett en trend av långsamt sjunkande social tillit. Jan Olsson tror att det delvis kan kopplas till en allmän kulturell förändring. De tidigare generationerna var tacksamma för välfärdsstaten – vi tar den för given.

Han är dock inte orolig. Ser inga dramatiska förändringar. Tilltron till myndigheter ökade rent av under pandemin, säger han.

– Vi svenskar har en grundmurad tro på expertisen, det ligger i vår självbild. Världens mest moderna, sekulariserade land. Öppen famn för ny teknik. Forskning och framsteg. Ibland kan vi utifrån framstå som lite naiva. Medan andra länder har stor misstro mot staten ser vi väldigt mycket möjligheter i att få våra drömmar och idéer förverkligade genom det offentliga systemet. ●