Efter många år av nedrustning pågår just nu den största övningen av Sveriges militära och civila beredskap på 30 år. Förutom det militära försvaret deltar ett stort antal myndigheter, länsstyrelser, regioner och Sveriges alla kommuner i aktiviteterna, som går under benämningen Totalförsvarsövning 2020.

På Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB:s kontor i Solna tar Annelie Jansson en klunk ur sin vattenflaska, harklar sig och försäkrar att om hon hostar så är det inte för att hon är sjuk – hon har bara pratat så väldigt mycket. I rollen som delprojektledare för Totalförsvarsövning 2020 ingår det att ha kontakt med ett mycket stort antal samhällsaktörer.

– Jag är en av dem som har ansvar för att det vi ska göra blir av, säger hon i ett försök att sammanfatta sitt uppdrag.

Det MSB och Försvarsmakten ska göra är att utveckla och öva totalförsvaret i praktiskt taget alla delar av den svenska samhällskroppen – det handlar om att förbättra olika aktörers förmåga att samverka på bästa sätt för att samhällskritiska funktioner, som försörjning av el, vatten och livsmedel men också transporter, sjukvård och kommunikation, ska fortsätta att fungera vid ett väpnat angrepp eller något annat slags kris.

Totalförsvarsövning 2020 inleddes redan under hösten 2019 och kommer att fortsätta fram till i sommar. Coronapandemin har visserligen krävt vissa justeringar av tidplanen och genomförandet, men fortfarande kommer en strid ström av aktörer hit till MSB:s lokaler för att delta i planeringsaktiviteter inför kommande övningar.

I annan övningsverksamhet som MSB bedriver brukar organisationerna också delta i rena simuleringsövningar. Då bygger

Annelie Jansson och hennes kollegor upp en fiktiv större händelse, låt säga en brand i en tunnel där många människor skadats, och låter deltagarna öva på att hantera situationen som om den vore verklig. 

– Då skärmar vi av alla övande som i en ostkupa och så har vi en liten grupp utanför som sitter och spelar övriga världen. De kanske behöver ringa och beställa en pizza, en buss eller en helikopter. Då har vi troligtvis inte pizzerian eller bussbolaget med på tåget, utan deltagarna ringer ut till oss.

Bitvis har Annelie Jansson väldigt mycket att göra och arbetet kan vara hektiskt. Samtidigt tycker hon om att ingen dag är den andra lik – hon kan komma till jobbet med en tydlig plan, men inte sällan ställs hon inför nya förutsättningar som tvingar henne att tänka om.

Hon börjar dagen på 05.39-tåget från Uppsala. För ett år sedan flyttade myndigheten från lokaler i Stockholms innerstad till det som tidigare utgjorde Tomteboda postcentral, ett enormt betongkomplex omgärdat av tågspår, motorväg och pågående byggprojekt. Inne i lokalerna råder samma industrikänsla, med aluminiumklädda rör som löper synliga högt uppe längs innertaket. Besökare är bara välkomna i en liten, extern del av lokalerna. Fotografering, blir vi varse, är endast tillåten i ett av konferensrummen. Inte i det högst ordinära pentryt, inte i den öde korridoren med mötesrum, inte vid receptionen som bemannas av skyddsvakter.

– Länsstyrelsen har beslutat att det här är särskilt skyddsvärd verksamhet, det finns restriktioner och det gäller även för oss som jobbar här. Man vill till exempel inte att det ska finnas för många avbildade bitar om det är någon som vill störa verksamheten på ett eller annat sätt, av någon anledning. Vi vill kunna jobba ostört för att lösa de händelser som uppstår, förklarar Annelie Jansson.

”Jag går inte bakom och piskar,

utan framför med herdestaven.”

I hela sitt vuxna liv har hon intresserat sig för frågor som rör säkerhetspolitik och vårt totalförsvar. I 20-årsåldern engagerade hon sig i Svenska Lottakåren där hon utbildade sig till totalförsvarsinformatör. 2001 fick hon jobb på Överstyrelsen för civil beredskap. Två dagar efter att hon hade börjat fick hon emellertid reda på att myndigheten skulle läggas ner. I stället skulle den nya Krisberedskapsmyndigheten se dagens ljus.

– Det skulle ju inte bli något mer krig, man tog bort lagerhållning, det väl uppbyggda civilförsvaret behövdes inte.

Totalförsvaret var länge nedprioriterat, men nu har pendeln svängt igen. Det säkerhetspolitiska läget är försämrat, både Sveriges närområde och övriga omvärlden ter sig mer osäker igen. För fem år sedan tog regeringen beslut om att Försvarsmakten och MSB skulle återuppta en sammanhängande planering för totalförsvaret. Ett beslut som gläder Annelie Jansson.

– Det bästa med mitt arbete är att jag får vara med och jobba för att vi ska ha ett fungerande samhälle oavsett vilka kriser som kan uppstå. Det är ett sätt att stå upp för våra grundläggande värden, som vår demokrati.

På annat tröttnar hon ganska lätt, men övningsverksamheten har Annelie Jansson ägnat sig åt i olika former i snart tjugo år nu. Alla kunniga människor hon träffar, både de egna kollegorna och bland alla de aktörer hon har kontakt med i sin roll som projektledare, ger henne energi, säger hon. Energi som räcker även till mindre roliga dagar, när grundläggande administrativa bitar ska tröskas igenom eller när hon står på en scen inför två hundra åskådare och inte får tekniken till powerpointpresentationen att fungera.

För att trivas i en sådan här roll måste man tycka om att stå i centrum, vara lite estradör. Samtidigt behöver man vara flexibel och inkännande, tycker hon.

– Svenska systemet är uppbyggt så att ingen organisation ska gå in och bestämma över en annan, så då gäller det att väga ihop kanske 60 olika aktörers idéer och man kan inte dissa något. Du måste lyssna men ändå kunna vara tydlig och säga: Nu är det de här besluten som är tagna. Jag går inte bakom och piskar, utan framför med herdestaven. Nu ska vi inte likna deltagarna vid får, men det handlar om att göra något så bra att alla vill vara med.

När Totalförsvarsövning 2020 är över vet Annelie Jansson inte vad som står på tur för hennes del. Det är också lite utav tjusningen med hennes roll på MSB, tycker hon. I arbetet med ett projekt blir man nästan som en familj. Sedan är projektet slut, och då bildas ett nytt med nya människor.

Oavsett vad som kommer i hennes väg längre fram vet hon att hon i alla händelser kommer att vilja fortsätta att jobba med krisberedskap och med det civila försvaret. ”Olycksbiten”, som hon säger.

– Det är någonting med pulsen som finns i bakgrunden när vi pratar om de här sakerna som jag trivs med.

Man skulle kunna tänka sig att det stod ett par dunkar dricksvatten och rader av konserver i någon vrå hemma i Annelie Janssons lägenhet i Uppsala – allt i linje med rekommendationerna i broschyren ”Om kriget eller krisen kommer”, som MSB skickade ut till 4,8 miljoner hushåll för ett par år sedan. Men på den punkten lever hon inte som hon lär.

– Visst är jag mer medveten om vad som kan hända och hur det ser ut. För många människor finns inte det som inte syns i media, men det betyder inte att det inte finns eller händer. Jag vet vad jag borde göra och jag har viss förmåga ändå, jag har ett Trangiakök eftersom jag tycker det är kul att vara ute i naturen till exempel. Men nej, jag har inte preppat, säger hon. ●

ANNELI JANSSON

• Gör: Officiell titel är ”handläggare övning” på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB.
• Ålder: 51.
• Bor: Uppsala.
• Familj: ”Jag är enastående”.
• På fritiden: Umgås med vänner och bekanta, läser, lagar mat, broderar.
• Alltid i jobbväskan: Telefoner, adaptrar, klädborste ”så att jag ser lite presentabel ut när jag ska träffa andra människor”.