Plötsligt svänger den svarta bilen in framför Andreas Kumpumäkis motorcykel. Ser honom inte. De smäller ihop och foten fastnar i styret när Andreas Kumpumäki flyger av. Han räknar volterna i luften. En. Två. Ambulansen kommer. Han ligger på marken och ringer sambon, säger att han inte känner sin vänstra fot.

Det är juli 2019. Från sjukhussängen mejlar han sin chef, Niclas Johansson. Skriver att han har krockat och nog inte kommer in på ett tag. Andreas Kumpumäki jobbar som flygtekniker på SMA Maintenance AB, som servar Sjöfartsverkets helikoptrar vid Säve flygplats utanför Göteborg.

Det blir två dygn på sjukhus. Korsbanden och ett ledband är skadade, liksom en nerv som styr fotens uppåtrörelse. Han opereras två gånger och blir sjukskriven på heltid i fyra månader.

Så fort Andreas Kumpumäki kan ta sig fram hjälpligt på kryckor åker han till jobbet för att hälsa på. I slutet av september bjuder chefen Niclas Johansson in till ett rehabiliteringsmöte där de tillsammans tar fram en plan för återgång i arbete. Det är ett av stegen i företagets rehabiliteringsprocess. Egentligen ska mötet hållas senast 30 dagar efter att sjukskrivningen började, men det har inte varit möjligt eftersom läkarna inte har kunnat svara på när Andreas Kumpumäki kan jobba igen.

»Det svåraste har varit att hitta
nya arbetsställningar, det kan bli krångligare
och ta lite längre tid, men det funkar.«

I mitten av november kan han knappt gå eller stå, men vill tillbaka. Börjar jobba halvtid på kontoret och hjälper checkleadern, som delar ut arbetsbeställningar till tekniker och mekaniker, med stillasittande pappers- och datorarbete. De första dagarna svullnar benet upp och värker. Men det blir bättre ju mer han rör sig.

– Att komma igång hjälpte mig både mentalt och fysiskt, jag blev så uttråkad av att ligga hemma. Det var kul att lära sig nya arbetsuppgifter och mitt mål är att bli check leader så småningom.

Augusti 2020. Andreas Kumpumäki kommer gåendes ut från flygbasens låga gula byggnad. Det enda som vittnar om olyckan är det tre decimeter långa ärret som löper längs vänster knä och stödskenan kring fot och vad. Nerven är fortfarande skadad och det är osäkert om den kommer att bli bättre.

– Det svåraste har varit att hitta nya arbetsställningar, det kan bli krångligare och ta lite längre tid, men det funkar, säger Andreas Kumpumäki.

I köket ovanför hangaren berättar chefen Niclas Johansson att det här var hans första rehabiliteringsfall. Han fick stöd av SMA:s HR-specialist och ledningsgrupp, lärde sig dokumentera och följa upp. Det viktigaste var att hålla kontakten, menar han.

– Jag hörde regelbundet hur det var med Andreas och visade att vi tänkte på honom. Det var ingen stress att få tillbaka honom utan fokus låg på att han skulle bli bra.

I slutet av november 2019 opererades Andreas Kumpumäki för tredje gången och blev sjukskriven på heltid. I början av januari i år var han tillbaka igen på 50 procent. Fortsatte på kontoret och började med mindre inspektioner och åtgärder på helikoptrarna som gick att utföra sittandes. Testade sig fram för att se vad benet klarade av. Undvek länge tunga lyft och att klättra på stegar, bad kollegorna om hjälp.

Varje vecka stämde Niclas Johansson av läget och justerade planen efter vad Andreas Kumpumäki kände att han klarade av. I februari gick arbetet så bra att han valde att avsluta sjukskrivningen helt.

I dag kan Andreas Kumpumäki fortfarande inte sitta på knä, huka sig eller böja vänster knä fullt ut. I stället ligger han ofta ner och arbetar eller sitter på en pall.

– Jag är glad över att ha ett ben som fungerar och att jag kan göra mitt vanliga jobb på egen hand, utan hjälp.

Två månader efter olyckan köpte Andreas Kumpumäki en ny motorcykel, men kör numera bara på racerbanor. Han har varit ute i gatutrafiken ett par gånger, men det är inte längre med samma glädje, han är ständigt på sin vakt.

– Det var skönt att hoppa upp på motorcykeln igen. Eftersom jag har droppfot kan jag inte växla på samma sätt, men det går att anpassa. ●