Barnmorkseförbundet har i många år flaggat för bristen på personal och de ohåll­bara arbetsförhållandena inom förlossnings­vården. Krisen kulminerade i höstas och ledde till protester i landet och att enskilda barnmorskor tröttnade och sade upp sig.

– De upplevde framför allt att de inte hade någon dräglig arbetsmiljö och fräste ifrån genom att säga upp sig. Allting grundar sig i att det har varit en ohållbar arbetssitu­ation, säger Maria Nordén­-Norman, barnmorska och förtroendevald på SRAT­-Svenska Barn­morskeförbundet i Stockholm.

Barnmorskornas arbetsmiljö är betyd­ligt sämre än andra yrkesgruppers visar en rikstäckande enkät­ studie som ingår i en avhandling. Det beror främst på höga kvantitativa krav och det höga arbetstempot, men även rollkonflikter, brist på erkännande och inflytande och höga känslomässiga krav spelar in. 

Barnmorskorna var också mer utmattade och skattade sin hälsa som sämre.

– Något som var positivt som vi kunde se var att barnmorskorna låg exceptionellt högt när det gäller meningsfullhet i arbetet och de rapporterade också en högre variation i arbe­tet, säger barnmorskan Malin Hansson som lig­ger bakom avhandlingen vid institutionen för vård­ vetenskap och hälsa vid Göteborgs universitet.

Barnmorskorna upp­levde dessutom den orga­nisatoriska rättvisan som låg, det vill säga hur de behandlas av arbetsgivaren när det gäller till exempel tilldelning av resurser och arbetsuppgifter samt hur beslut fattas inom organisationen. 

– Om man känner att man inte har något inflytande eller får något erkännande kan man uppleva att organisationen behandlar en orättvist. Det ger en lägre grad av tillit gente­mot ledningen.

Malin Hanssons forskning  visar att bris­terna i arbetsmiljön är ett organisatoriskt och strukturellt problem och att det behövs mer resurser och en ökad grundbemanning för att få en fungerande arbetsmiljö.

Hon vill även se en differentierad vård med allt ifrån hemförlossningar och barnmorske­ledda enheter till högmedikaliserad vård, allt för att kunna ge rätt vård på rätt nivå och vid rätt tillfälle.

– Sedan har vi det här med en födande per barnmorska. Det är något som vi vet är ett evidensbaserat sätt att arbeta utifrån. Har vi tre aktivt födande på en gång så kan vi inte vara hos alla tre, säger Malin Hansson.

Något som vi också har sett är att det behövs fler barnmorskor i ledande befattningar. Det hänger ihop med den organisa­toriska tilliten och roll­tydligheten. Det behöver vara professionsbundna personer på ledande befattningar så att man kan få en tillit till ledningen och också att man från ledningens sida förstår arbetets innebörd och professionen.

I samband med krisen i höstas förde fackliga företrädare en dialog med förloss­ningssamordnaren i Region Stockholm. Det resulterade i att regionen beslutade om en rad åtgärder för att förbättra arbetsförhållandena. Socialstyrelsen har också fått i uppdrag att se över förutsättningarna för olika arbetssätt inom förlossningsvården samt lämna förslag på hur man ska få fler att vilja bli barnmorskor och stanna kvar i yrket. I dag är det brist på barnmor­skor i samtliga 21 regioner i landet.

– Det vi bland annat kan se är att många väljer att jobba deltid för att orka. Det är väl­digt vanligt och sticker ut i barnmorskekåren, säger Mattias Torell, biträdande förhandlings­chef på SRAT.

Idag jobbar bara omkring hälften av alla barnmorskor heltid, visar Malin Hanssons enkätstudie. Ytterligare ett problem är att omkring 18 procent av landets legitimerade barnmorskor valt bort yrket.

– Vår forskning visar att barnmorske­ professionen måste uppvärderas och få en arbetsmiljö som möjliggör heltidsarbete och att nyexaminerade barnmorskor vill jobba inom professionens kompetensområde, säger Malin Hansson.

Hon får medhåll från Mattias Torell:

– Arbetsgivaren måste värdesätta barn­morskan. Det måste finnas en särskillnad lönemässigt och karriärmässigt skilt från sjuksköterskan, men det måste också gå att kombinera ett vanligt liv med yrket, säger han.