Flygplanet har slagit rakt ner i den täta granskogen och skalat av några träd. Delar av vraket ligger utspridda över ett stort område. Bitar av en vinge hittas i Umeälven. ”Det betyder att planet måste ha brutits sönder i luften”, tänker Ola Olsson, som är utredningsledare för Statens haverikommission. Myndigheten utreder olyckor som sker i luften, till sjöss och på land

Det är den 15 juli 2019. Dagen innan har han fått ett samtal om en allvarlig olycka på Storsandskär i Umeälven och flugit upp direkt från Stockholm till Umeå. Det visar sig vara den allvarligaste flygolyckan i Sverige på 30 år. Åtta fallskärmshoppare och deras pilot har omkommit.

– Det syntes på platsen att det var en svår olycka, med stora skador på flygplanet. Ett totalhaveri. Man vänjer sig med tiden, men jag kan bli tagen ibland, det är tuffare när det finns omkomna, säger Ola Olsson, där han sitter på sitt kontor i Haverikommissionens lokaler i Stockholm.

Hans jobb är att ta reda på vad som hänt under en flygolycka, varför det hände och vad som krävs för att det inte ska hända igen. Oftast handlar det om materiella skador, men ibland har människor dött. Just nu arbetar han med en olycka där en helikopter störtade utanför Leksand den 16 mars.

– Vi håller på med tekniska och operativa undersökningar, men det är viss sekretess kring arbetet då det är en pågående utredning.

På fönsterbrädet bakom honom ligger en ratt till ett flygplan. Till höger står en modell av Boeing 747, jumbojeten som Ola Olsson jobbade på som flygmaskinist inom Japan Airlines. Utanför kontorsdörren sitter ett foto på en ung man i vit flyguniform framför de enorma motorerna. På den tiden var flygmaskinisten med i planet och höll koll på tekniken.

– Jag jobbade på Japan Airlines Londonbas i tio år och flög över hela världen. Ända sedan jag var liten har jag tyckt att det är spännande med flyg och teknik. I 20-årsåldern utbildade jag mig till flygingenjör.

I början av 2000-talet blev planen automatiserade och jobbet som flygmaskinist försvann. Ola Olsson hade blivit intresserad av regler och tillsyn och sökte sig till Luftfartsstyrelsen för att jobba som flygteknisk inspektör. 2014 kom han till Statens haverikommission.

– Jag ville vara delaktig i något stort, nu går mitt jobb ut på att se till att en olycka inte händer igen. Om det har varit en svår händelse med omkomna ger vi också svar till de anhöriga om vad som hände och varför.

Just nu jobbar Ola Olsson parallellt med fyra utredningar. När en olycka skett sätter Haverikommissionen ihop en utredningsgrupp. Ordföranden, en jurist med domarerfarenhet, har yttersta ansvaret och arbetet leds av en utredningsledare. I gruppen ingår utredare med olika kunskaper, det kan vara teknisk, operativ och beteendevetenskaplig kompetens. Här finns också rådgivare, både från svenska myndigheter och Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, Easa, samt en representant från haveriutredningsmyndigheten i det land där luftfartyget är tillverkat.

– Vi utreder vad som hänt men fördelar aldrig skuld eller ansvar.

Det gäller att vara på plats så fort som möjligt för att spår inte ska försvinna. I utredningens första fas samlar Ola Olsson och hans kollegor så mycket fakta de bara kan. Vid Umeåolyckan användes en drönare för att skanna av ett större område. Radar- och sensordata från Försvarsmakten och Luftfartsverket visade vilken kurs planet hade. I fallskärmarna fanns höjdmätare och nödutlösare, som hjälpte utredarna att räkna ut i vilken hastighet som planet sjönk.

– Det var till stor hjälp för att fastställa händelseförloppet.

»Vi utreder vad som hänt
men fördelar aldrig skuld eller ansvar.«

   
Utredarna fotograferade vraket och området, eftersom det kan ge viktiga svar senare.

När arbetet på plats var klart transporterades flygplanet till en hangar i Strängnäs för djupare tekniska undersökningar.

– Vid en svår olycka går allting sönder. Då får vi till exempel göra materialundersökningar för att se om något gått sönder vid olyckan eller om det var skadat redan tidigare och bidrog till händelsen.

När utredningsgruppen hade samlat in fakta kallade de till möte med alla berörda, som flygoperatörer, myndigheter och anhöriga.

– Då presenterar vi de fakta vi har för att de ska få insyn i utredningsarbetet.

Ola Olsson arbetar framför allt med flyg, men utreder ibland olyckor och tillbud inom andra områden för att öka sin kompetens. Bland annat deltog han i utredningen om den svåra bussolyckan i Sveg 2017 där åttondeklassare från Skene skulle på skidresa. Bussen körde i diket, tre skolungdomar omkom och fem skadades mycket allvarligt.

– Den var svår eftersom det handlade om barn. De hade sett fram emot den här skidresan och så kom de aldrig fram.

Ibland, som i fallen med Umeå och Sveg, väcker olyckorna stor medieuppmärksamhet. Många blir berörda av utredningen.

– Det kan vara en utmaning. Ibland avdelar vi en person som kommunicerar med pressen. Det är många som vill ha svar, men vi måste göra det jobb som ska göras och kan inte ta genvägar.

Han försvinner in i ett konferensrum och kommer ut med en stor blå plastlåda i famnen. I lådan ligger bitar av tillknycklad orange plåt och ett grönt kretskort. En rund dosa tycks ha klarat sig oskadd. Det är de så kallade svarta lådorna från ett postflygplan som störtade i Jokkmokksfjällen 2016. De innehåller ljudinspelningar från planet och en färdskrivare som har registrerat data som fart, höjd och kurs.

– Det kallas för svarta lådor fast de är orange. Det är till stor hjälp i vårt arbete, men finns bara i större flygmaskiner. Jokkmokk var en svår miljö att jobba i: mörkt, otillgängligt och 38 grader kallt.

Efter faktainsamlingen går arbetet in i analysfasen. Det är ett detektivarbete. Ibland kommer frustrationen, som alltid när Ola Olsson jobbat i några månader utan att hitta spår. Han fylls av känslan av att stå i en återvändsgränd men vet av erfarenhet att svaren kommer. Bit läggs till bit, långsamt träder bilden fram.

– Jag blir engagerad när jag håller på med en större utredning, som Umeå, då är jag liksom aldrig ledig i huvudet. Hjärnan mal på hela tiden. Det är ett driv man måste ha.

I sin slutrapport kommer Ola Olsson och hans kollegor med rekommendationer på åtgärder för att en olycka inte ska inträffa igen.  I Umeåutredningen rekommenderade de till exempel att Easa ska införa krav på att piloter som bedriver flygningar inom fallskärmsverksamhet ska ha en formell utbildning för det. I dag räcker det med certifikat för privatflyg. Det är vanligt att Haverikommissionens rapporter leder till nya lagar och regler.

– Det känns bra, då har jag gjort något stort och bidragit till att öka säkerheten.

Fakta

• Gör: Flygutredare på Statens haverikommission.
• Ålder: 61 år.
• Bor: Vaxholm.
• Familj: Tre tonårsbarn.
• Intressen: Försöker vara ute i naturen, åker gärna skidor utför på vintern och båt och motorcykel på sommaren.