Kontrasten är stor när Henric Råsbrant berättar om sina första intryck av DRK.
– När man kommer till huvudstaden
Kinshasa är det ganska överväldigande. Spännande. Det är ett enormt land, vad kan det vara – ett par hundra mil mellan de västra och östra delarna? Uppåt hundra miljoner människor.
Det är ett världens rikaste länder, konstaterar han, med enorma naturtillgångar i form av framför allt mineraler och regnskog. Samtidigt är befolkningen en av världens fattigaste.
– När du åker från flygplatsen, som bara ligger ett par tre mil utanför stan, passerar du många av de fattiga kvarteren på väg till centrum. Så du slås direkt av de enorma behov som finns. Ett myller av människor. Byggnader i dåligt skick. Kaotisk trafik.
DRK kämpar inte bara med materiell nöd, utan också med långvariga konflikter. Strider mellan den nationella armén och ett antal väpnade grupper, våldsamheter mellan olika folkgrupper samt interna flyktingströmmar skapar sammantaget ett vanskligt säkerhets- läge.
Sedan en tid tillbaka är situationen kritisk i östra delen av landet, där den återaktiverade rebellrörelsen M23 intagit allt större landom- råden i provinsen Nordkivu.
– Det här är den mest oroväckande, spända situationen jag har upplevt hittills. Om precis ett år är det planerade val, och vi ska nog inte utesluta att mycket av det hänger ihop med det som sker. Olika politiska intressen positionerar sig, berättar Henric Råsbrant.
RENT FYSISKT PÅVERKAR inte konflikten hans arbetssituation särskilt – utöver att planerade resor till östra delen av landet har behövt ställas in. Men säkerhetsfrågorna är en ständigt närvarande del av hans chefskap, berättar han. En ambassadör är ju faktiskt chef, och på ambassaden i Kinshasa finns 29 medarbetare.
– Det är en utmanande kontext, och det måste jag och ledningsgruppen hela tiden vara medvetna om. Det kan vara så att det pågår en manifestation som gör att man inte bör röra sig i vissa delar av centrala Kinshasa, eller som förra veckan, där det var en stor översvämning mitt i Kinshasa. Har man inte en nära kontakt med medarbetarna och ett bra informationssystem kan det bli stora säkerhetsrisker, med fara för liv och hälsa.
Ambassaden följer naturligtvis konflikterna mycket noga, och är också engagerad i att motverka dem. Vid sidan av andra svenska ”målområden” i DRK, som ”jämlik hälsa” och ”miljö, klimat och hållbart utnyttjande av naturresurser”, finns nämligen också det som kallas ”utveckling av fredliga och inkluderande samhällen”.
– Det handlar egentligen om att bidra till att försöka konsolidera en fredlig utveckling.
DRK har befunnit sig i kronisk humanitär kris i 25 år, berättar han. Alla aktörer, givare och humanitära bistånds- och fredsaktörer inser att någonting måste göras åt situationen – ett land kan inte ständigt vara i ett akut behov av hjälp.
Ett fjärde svenskt målområde som Henric Råsbrant och hans kollegor har på sitt bord handlar om att föra fram svenska värderingar. Det gäller specifikt frågor om mänskliga rättigheter, demokrati, rättsstatens principer, jämställdhet och kampen mot korruption.
Generellt tas allt detta väl emot, säger han.
– Men visst, på en del håll i det kongole- siska samhället kan vissa frågor fortfarande vara känsliga. Sådana som rör hbtq, till exempel. Det är ett traditionellt samhälle.
Vad gäller relationen mellan Sverige och den högsta politiska ledningen så är den god, berättar Henric Råsbrant.
– Sverigebilden är generellt positiv, skulle jag säga. Vi är en stor biståndsgivare och ses som en trovärdig partner till DRK.