Allt blir dyrare. Ändå vill facket att din lön höjs med försiktighet. För i vissa lägen kan det faktiskt vara mer lönsamt med en lägre löneökning än en högre.
NÄR LEVNADSKOSTNADERNA ökar och inflationen äter upp alltmer av lönen, är det naturligt att önska sig en högre lön. Det är lika naturligt att förvänta sig att ens fackförbund driver på för just detta.
Men när Sverige nu går in i en stor avtalsrörelse är den fackliga linjen att lönerna måste höjas med försiktighet. Hur går detta ihop? För att förklara detta behöver vi göra en liten återblick till 1970-talet. Parterna på den svenska arbetsmarknaden – alltså arbetsgivarna och fackförbunden – vill nämligen inte uppleva den perioden igen.
Vietnamkrig och prischock på energi – olja på den tiden – ledde till att allt blev dyrare. Folk fick det sämre ställt ekonomiskt och landet gick in i en lågkonjunktur. Känns situationen igen?
Det fanns ingen politik för att hålla nere inflationen och fackförbunden drev på för löneökningar. Det var en revolutionär epok och strejker avlöste varandra för att på den vägen pressa på för höjda löner. Men i praktiken gav detta ingen reallöneökning.
Beskrivningen ovan är Irene Wennemos, generaldirektör för Medlingsinstitutet. Deras roll är att medla mellan parterna under en avtalsrörelse. Irene Wennemo ser stora likheter mellan 1970-talets Sverige och den situation vi har i denna avtalsrörelse. Men där finns också skillnader. Det finns en respekt för inflationspolitiken i dag och konflikter på arbetsmarknaden är ovanliga.
DET SOM HÄNDER I en avtalsrörelse är att kollektivavtal förhandlas om. I Sverige finns det cirka 650 kollektivavtal. Årets avtalsrörelse blir stor – den berör cirka 450 olika kollektivavtal och sammanlagt runt 2,2 miljoner anställda. Men i praktiken påverkar det som händer nu under våren nästan alla på den svenska arbetsmarknaden. Det beror på att den modell vi använder i Sverige för villkoren i arbetslivet – ”den svenska modellen” – är konstruerad på så sätt att den löneförhöjning som förhandlas fram inom industrin blir norm för resten av arbetsmarknaden. Industriavtalet kommer inte att ge löneökningar som motsvarar inflationen i Sverige. Arbetsgivarnas bud är 2 procent och industrifackens ligger på 4,4 procent, så någonstans däremellan.
– Trots att vi inom SRAT nästan inte har några medlemmar inom industrin, blir våra medlemmar påverkade av förhandlingarna mellan parterna i industrin, säger Mats Eriksson, förhandlingschef på SRAT.
Han har en stor förståelse för att den enskilde medlemmen som drabbas hårt av inflationen och prisökningarna vill ha löneökningar som motsvarar detta. Man han understryker också att en kapplöpning uppåt skulle bli sämre för medlemmen, jämfört med en lite mer försiktig och ansvarsfull linje.
– Annars fortsätter inflationen uppåt och det är värre. Vi måste försöka att häva den här situationen fort.
ALLT HANDLAR INTE om lön i en avtalsrörelse. Arbetsmiljö, arbetstid, pensioner och kompetensutveckling är också områden som är viktiga. Men Mats Eriksson tror inte att det blir huvudfokus i denna avtalsrörelse. Det här beror bland annat på att parterna redan avtalade kring omställning, kompetensutveckling och anställningsskydd under 2022, som Essens tidigare har skrivit om.
– Lönefrågan kommer att vara i centrum i den här avtalsrörelsen. Och mycket tyder på att det blir kortare avtalstider på grund av inflationsläget. Man vill helt enkelt inte låsa fast sig i ett långt avtal när läget är så osäkert som nu.
Den svenska modellen är ganska svårbegriplig för alla som inte arbetar med den till vardags. Det finns många krångliga termer och begrepp. Men samtidigt är den världsberömd och har uppnått resultat som andra system inte har lyckats med. Sedan industriavtalet blev det som fick sätta normen för lönebildning 1997 har svenskarna fått högre reallöner och alltså ökad köpkraft varje år utom 2011 och 2022. Även 2023 kommer att få läggas till listan utan reallöneökning. Modellen har också lett till ett lugn på arbetsmarknaden med få konflikter och strejker.
– Det allra bästa med den svenska modellen är att verksamheterna och branscherna själva tar ansvar för sina behov. Både fack och arbetsgivare ser fördelarna med detta eftersom alternativen är sämre. Om allt skulle regleras av lagar skulle vi inte kunna ha det lokala inflytandet som finns nu. Det finns inte en mall som passar för alla branscher och alla arbetsplatser, säger Mats Eriksson.
Att den svenska modellen har sina kvaliteter är det fler än arbetsmarkna- dens parter som tycker. Lotta Stern, professor, arbetslivsforskare och vd för det fristående forskningsinstitutet Ratio, pekar på en fördel:
– Efter 90-talskrisen har den gett stark reallönetillväxt och ett bra klimat med få konflikter på arbetsmarknaden. På de här punkterna fungerar modellen med den äran.
Men det finns orosmoln. Balansen mellan arbetsgivare och arbetstagare är avgörande för modellens legitimitet.
– Om lokala fackklubbar som förhandlar om lokala avvikelser försvinner tappar vi kvaliteten med den svenska modellen. Det kan också påverka arbetsgivarens syn på kollektivavtal.
DEN SVENSKA MODELLEN
- En avtalsrörelse är en förhandling kring villkoren i ett kollektivavtal. Kollektivavtalen reglerar förhållan- dena på arbetsplatsen som lön, arbetstider, anställningstrygghet, pensioner med mera.
- Parterna på arbetsmarknaden förhandlar. Alltså representanter för arbetsgivarna och arbetstagarna.
- Sedan 1997 har industrins avtal en särställning i avtalsrörelsen. Den löneökning som förhandlas fram där kallas ”märket” och blir normen som gäller på hela arbetsmarknaden. Båda parter har intresse av att inte höja lönerna för mycket då det ska- par högre inflation. Man är vanligtvis inte överens om vad ”för mycket” är.
- Parterna växlar krav och förhand- lar. Kommer man inte överens kan konflikt uppstå. Medlingsinstitutet hjälper till vid låsningar i förhand- lingarna.
- När man är överens skrivs avtal under och efter det råder fredsplikt, alltså förbud mot att strejka under avtalstiden.