Första gången som Sara träffade Per var våren 2011 under en rundtur på Brageskolan i Rotebro, utanför Stockholm. Per jobbade där som logoped sedan två år och Sara skulle börja en ny tjänst på skolan i samband med skolstarten den hösten, också hon som logoped.
Det dröjde inte många veckor förrän de var ett par.
– I början var vi ihop i smyg, vi sa det inte till någon även om några av kollegorna kanske kunde gissa att vi var det, säger Per.
Ett par månader in på terminen var både Sara och Per inplanerade att åka på en jobbresa till London och då bestämde de sig för att vara officiella med sin relation.
– Vi fick bara glada tillrop, många blev förvånade men flera förstod också och sa att vi passade ihop, att vi är så lika, säger han.
Hur reagerade er chef på informationen?
– Det var lite speciellt eftersom vi hade både jobb- och fritid på resan. Vi var ju helt nyförälskade och det syntes väl… Det började pratas om oss, till slut kom vår chef och sa åt oss att hon fått klagomål på att vi hånglade för mycket, säger Per.
Han tittar på Sara och bägge skrattar när de tänker tillbaka på händelsen.
– Det var en tillsägelse men vi förstod det som att det var okej fast kollegor tyckte att det blev lite mycket hångel, tillägger Sara.

I dag har Sara och Per varit gifta i sex år och har en femårig son, Vincent. Ingen av dem ångrar sitt beteende under Londonresan och anser inte heller att de skulle gjort något annorlunda i dag. De jobbar kvar på samma skola och ingår fortfarande i samma logopedteam. Ett välfungerande samarbete då de anser att deras olika styrkor som personer kompletterar varandra väl i jobbsituationer. Sara är strukturerad och administrativ medan Per är utåtriktad och social.
– Vi ser bara varandra några gånger per dag eftersom vi jobbar i olika hus, så när vi väl ses blir jag bara glad. Ibland kan vi gå en promenad tillsammans på rasten, vilket är positivt, säger Sara.
Även elever, av de som frågat, har reagerat positivt på att Sara och Per är gifta.
Att båda har samma typ av tjänst har också gjort det lättare för dem att samtala om jobbet med varandra, de förstår och upplever sig kunna ge tips och råd på ett sätt som kanske inte hade varit möjligt om de hade haft helt olika jobb.
– Om Sara vabbar eller är hemma sjuk upplever jag det som mycket tråkigare på jobbet, då längtar jag tills hon är tillbaka igen, säger Per. ●