Maud Östlund, 81, bytte bana flera gånger under karriären

– Skulle jag som var i 40-årsåldern utbilda mig? Hon ville göra något mer, trotsade invändningar, utbildade sig till tandhygienist och arbetade ända fram till full pensionsålder. Maud Östlund, 81, vågade byta bana flera gånger under karriären – trots att hon möttes av många ”aj, aj” och ”oj,oj” och ”inte ska väl du”.

Maud Östlund, tandhygienistDen inställningen tog henne från tandsköterska till tandhygienist och från Folktandvården, till specialisttandvården och privatklinik.

Nu för tiden ger sig inte Maud Östlund tillkänna när hon sitter i tandläkarstolen. Hon är pensionär sedan 16 år och har på så sätt lämnat yrket, men kunskapen och stoltheten finns kvar.  

Och visst händer det att hon avslöjar att hon är tandhygienist.
Som senast när hon fick utmärkt hjälp. 
– Och när min mamma bodde på äldreboende sa jag inget till en början. Men jag tyckte att den uppsökande verksamheten var dålig och hade synpunkter på den, så då berättade jag där också.

Maud Östlund inledde sin yrkeskarriär som tandsköterska. Utbildade sig vid Tandläkarhögskolan på Holländargatan i Stockholm (Käftis kallad) på mitten av 1950-talet. 
Första jobbet var på Folktandvården i Gubbängen i Enskede. 
– Men efter ett tag  började jag känna att jag ville göra något mer. Jag kunde det där. När jag berättade att jag ville utbilda mig till tandhygienist möttes jag av mycket invändningar. ”Skulle verkligen jag som var i 40-årsåldern utbilda mig…” 
– Men det gjorde jag. Jag har alltid gillat omväxling och gör det fortfarande. 

Ett typiskt kvinnoyrke

Maud Östlund började på tandhygienstutbildningen i Huddinge 1980. Hon och ett tjugotal andra kvinnor. Inte en enda man. 
– Det var ett typiskt kvinnoyrke då och är det till stor del även i dag. 
Jag har förlorat många av mina kurskamrater, men vi är tre som träffas och håller kontakten än i dag. Vi är jättekompisar. 

Utveckling har varit viktigt

Det blev många år inom Folktandvården för Maud Östlund. Både som tandsköterska och tandhygienist.
– På gott och ont. Jag trivdes väldigt bra. Det fanns en fin kamratskap och jag fick mycket utbildning i landstinget. På den tiden fick vi det. Det gjorde att jag kunde gå framåt och utvecklas – det har hela tiden varit viktigt för mig. 

Omväxling förnöjer

Utveckling och omväxling. Två viktiga ingredienser i Maud Östlunds liv – och det var också den inställningen som fick henne att söka tjänstledigt från Folktandvården för att pröva på sjukhustandvården. 
– Även då var det många som varnade mig. Men det öppnade helt nya världar för mig. Jag jobbade som tandhygienist på Karolinska och även Danderyd, dels med sjukhustandvård, och dels med uppsökande verksamhet. Jag mötte svårt sjuka, cancerpatienter och äldre. Det var ibland väldigt tungt, men väldigt intressant. Jag lärde mig mycket. 

Det var nu eller aldrig

En dag snubblade Maud Östlund över en platsannons. Det var en privattandläkare på Södermalm i Stockholm som sökte tandhygienister. 
– Jag och min man bodde på Söder då och jag hade lite tröttnat på landstinget. Jag kände att det var nu eller aldrig. Jag var i en högre ålder, men jag kan inte få mer än ett nej, tänkte jag, – så jag skickade in en ansökan. 

Stod högt i kurs

Och jobbet – det fick hon. 
– En ny värld öppnade sig för mig, den privata världen. Det var väldigt spännande. Vi var fem tandhygienister och vi stod väldigt högt i kurs på kliniken. Vi jobbade tillsammans mot gemensamma mål. Gunnar (Johard, som drev kliniken) använde oss på ett smart sätt och det upplevde jag väl kanske inte alltid att landstinget gjorde. Det är kanske bättre i dag. Jag brann verkligen för den förebyggande vården och tyckte att Folktandvården borde satsa ännu mer på den. 
– I dag behövs den uppsökande och förebyggande verksamheten kanske ännu mer än vad den gjorde då. Nu ska vi äldre bo kvar hemma allt längre. 

– Vi tandhygienister jobbar hårt

Det var hos Gunnar Johard som Maud Östlund blev folkpensionär, efter tio år på hans klinik. 
– Jag jobbade ända fram till full pensionsålder och jag trivdes med det. Visst var jag trött när jag kom hem. Vi tandhygienister jobbar hårt och det är alltid koll på hur mycket pengar vi drar in. Det är det första man lär sig när man börjar jobba, men det var det sista man tänkte på under utbildningen.  

Du har haft en lång karriär inom Folktandvården, specialisttandvården och privata sektorn. Vilken person eller händelse har påverkat dig mest?
– Oj, det var en svår fråga, men Gunnar har varit väldigt betydelsefull. Dels för att han vågade satsa på mig, trots att jag var över 50 år, och dels för att han var en eldsjäl. Vi arbetade väldigt framåtriktat och det gillade jag.  

Maud Östlund

Ålder: 81 år.
Bor: I Vasastan i Stockholm. Sommarhus i Blekinge. 
Familj: Maken Lars och de två sönerna Anders och Håkan, fyra barnbarn.
Utbildning: Tandsköterska, 1956-1958, Tandläkarhögskolan i Stockholm. 
Tandhygienist 1980-81, Tandhygienistutbildningen i Huddinge. 
Gör: Reser en del och promenerar. ”Det blir många promenader där jag upptäcker Stockholm. Jag är född här och nu passar jag på att se det som jag inte hade tid med förut.”
Träning: Friskis & Svettis. ”Jag har inga bekymmer och jag är så rörlig som jag kan vara. Peppar, peppar”
Beskriv dig själv: Jag är öppen, har lätt att få kontakt med människor och så gillar jag omväxling. 
Läsupplevelse: Böcker. Just nu läser jag Elena Ferrante. 
Senast sedda film: Unga Astrid. 
Musikupplevelse: Jag gillar musik och besöker gärna Berwaldhallen. 
Bästa app: Jag är ingen datormänniska men jag betalar räkningar med den.
Naturupplevelse: Blekinge. ”Där är min pappa född och där har jag har spenderat mycket tid, både som barn och vuxen. Blekinge skärgård är fantastisk, men det finns fina platser även uppåt i vårt land.”  
Om Sveriges Tandhygienistförening säger Maud: ”Den spelade en viktig roll för mig. Jag fick information och möjlighet att gå kurser. Det var en trygghet att vara medlem, inte minst i löneförhandlingar.”

text: Helena Tell
foto: Thomas Carlgren

Publicerad i TandhygienistTidningen 2/2019