Under flera decennier var Eva en älskad vän, kollega och chef vid Avdelningen för logopedi, foniatri och audiologi, Lunds universitet. Få har satt så tydliga och avgörande spår i logopeders kliniska och pedagogiska verksamhet. Eva kunde den svåra konsten att skapa relationer och få saker gjorda, att förena varm vänskap med professionellt förhållningssätt. Detta kunde hon åstadkomma tack vare en stor integritet och förmågan att se möjligheter istället för hinder.

Eva var visionär, strategisk och målinriktad. Att logopedutbildningen förlängdes från tre till fyra år, att problembaserat lärande infördes som pedagogisk modell och att audionom- och logopedutbildningarna vid Lunds universitet kom under samma tak, var till stor del Evas förtjänst. På 1980- talet vann hon kampen om att i Lund öppna landets första språkförskola. Hindren och svårigheterna i den politiska processen kunde då kringgås med vilja, envishet och humor.

Under många år var Eva verksam vid ”Lärande Lund” vid Lunds universitet, där hon bland annat ägnade sig åt pedagogisk utveckling i tredje världen. Hennes personliga utvecklingsprojekt var många – bland annat studerade hon arkeologi efter pensioneringen. Trots många långa resor och äventyr kom hon alltid tillbaka till oss och var beredd att hugga i om så behövdes.

 Evas stjärna lyste starkt men tog aldrig strålkastarljuset från någon annan. Eva var lyhörd och inkännande, hon gav röst åt de språksvaga barnen som hon brann för, likaväl som hon kunde stanna upp i begrundan av vad en nyss framgrävd krukskärva kunde berätta. Så minns vi Eva.

För kollegorna i Lund

Kristina Hansson, docent             Viveka Lyberg-Åhlander, docent

Birgitta Sahlén, professor             Lucyna Schalén, docent