Revisionen har fokuserat  på barn 3-9 år som rapporterats inom språk och tal och dyslexi (ingen åldersbestämning). Fyra revisorer med logopedisk kompetens granskade det medicinska/logopediska med ledning av konsultbyrån Emendor och Staffan Bryngelsson.

Frågeställningar handlade om

• Går det att finna orsaker till volymökningar av besök inom vårdval logopedi?
• Hur är följsamheten till avtalens krav gällande registrering och fakturering?
• Vilken är kvalitén på gjorda insatser/behandlingar, journalföring och intyg?

Det revisorerna lyfter som problematiskt är framför allt att vissa barn har bokats in på för många besök, mer än vad som varit medicinskt motiverat. Det har även förekommit brister i journalföringen och alltför stort fokus i behandlingen har legat på uttal, trots att det kan ha funnits andra bakomliggande och mer komplicerade orsaker till de språkliga svårigheterna. I vissa fall har detta fördröjt barnets diagnos. I revisionen konstateras också att gränsdragningarna mellan logopedin och andra parter som särskola, förskola, skola och habilitering behöver tydliggöras.

Revisorerna pekar också på bristande kunskaper hos logopeder när det gäller att ställa samt att klassificera diagnos.  Bland annat nämner revisorerna att det finns en missuppfattning bland svenska logopeder att symtomkoder i R-kapitlet av ICD-10  endast kan användas för förvärvade problem. Detta är alltså felaktigt. Slof rekommenderas uppdatera diagnoskodlistan i samarbete med Socialstyrelsen. 

 Landstinget centralt säger också att vårdgivarna inom logopedi behöver bedriva verksamheten mer effektivt för att barnen snabbare ska få rätt diagnos och för att invånarna ska få så mycket kvalitativ vård som möjligt för pengarna.

• Åtgärder för effektivare vårdval
• Hela revisionsrapporten