Här kommer mina intryck från konferensen i Falun som SVEBI anordnade i samarbete med Dalarnas Universitet. Detta arrangemang var inget undantag från tidigare under årens lopp. Vid Lugnets skidstadion ligger träningsanläggningar, universitet och hotell alldeles intill varandra, vilket gör det enkelt att vara på konferens. Även då tack vare skolans stab och studenter som bidrog till en givande konferens för oss deltagare.

Ett problem, om det nu är ett problem, är att det är så mycket intressant information från alla duktiga föreläsare. Mycket forskning inom idrotten rör ju hela spektrat från barn- och ungdomsidrott till elitidrott. Givande diskussioner och nätverkande med andra gör ju förhoppningsvis att man kan ta med sig många saker hem i vardagen.

Att skriva så här kan ju vara ett bra sätt att försöka sortera ut vissa saker som känns angelägna och därför kommer jag göra några nerslag kring olika ämnen under dessa 2 dagar.

Apropå arrangemanget så var fritidschefen i Falun, Thomas Jobs, första talare och han informerade om Falun som idrotts-och arrangemangsstad under 50 år. En klar idé att samla allt på samma område. Det kommer 1,5 miljoner besökare varje år. På 16000 m2 finns ett sportcentrum med bad, gym, relaxavdelning, utomhus finns 40 km skidspår, möjlighet till Mountainbikeåkning, ridning och löpning. Här ligger det officiella träningscentrat för Vasaloppet. 

Campus har både nationella och regionala utbildningar med en uttalad sportprofil. I anslutning till friidrotts- och tennishallen finns också ett stort testcenter, som används av många elitidrottare men också i ett bredare perspektiv. Både för företag, offentliga sektorn och inte minst för studenterna på utbildningarna. Med dessa utmärkta förutsättningar så har Faluns kommun en policy kring Public Health (folkhälsa) att invånarna, i alla åldrar, ska bli mer fysiskt aktiva. Att det finns ett samarbete mellan föreningar och privata intressen, dvs att vissa föreningar äger sina anläggningar och att vissa ägs av företag, exempelvis gym. Evenemang ger också publicitet och ökat intresse i media. Bl a har ju skid-VM arrangerats här flera gånger under årens lopp, Det finns ju även förutsättningar för konferenser, mässor etc i en väldigt tilltalande miljö.

Ett kortare nedslag är nog viktigt att göra kring professor Sigmund Lolands föreläsning ”The challange of techology to sport- ethical perspectives”. Från 1950-talet och framåt har det inte minst under senare år skett en, enligt Loland, ”technoscientific revolution in sport”. Vilket innebär att utvecklingen går framåt kring olika tekniker och material som används. Men också att människan blir som en maskin som tränas utifrån forskning. En Human 2.0 kommer att vara framtidens, eller rentav redan dagens, idrottare. Frågor uppstår kring genetik, etiska frågor kring träning och tävlingar, doping mm. Detta kommer att falla tillbaka på den enskilde elitidrottaren hur långt hen kan gå kring etik och moral för att bli framgångsrik.

Under rubriken ”Training science and its effect on athlete development. Considering past developments and future needs” gjorde först Daniel Svensson från Chalmers en historisk resumé hur idrotten använde naturen med träning i skogar och berg. Bl a nämnde han och visade bilder på träningsläger i Vålådalen med 50-talets elitidrottare. Då fanns en skeptisk syn på teknik och forskning. Sedan kom kända fysiologer som bl a P-O Åstrand och Bengt Saltin in och hjälpte idrottare och förbund med träningsplaner, vetenskapliga tester kring syreupptagningsförmåga, mjölksyre-trösklar etc. Utveckling kring vad man kallade ”rationell träning”, intervaller, högre intensitet, periodisering mm. All form av tester ökade, vilket kan medföra problem ur etisk synpunkt bl a om den enskilde idrottaren inte vill testa och känner att hen förlorar kontrollen över sin kropp.

Tor Söderström från Umeå Universitet fortsatte sedan med sin studie där han undersökte hur tester sågs på från den aktives perspektiv, vad dom lärde sig och hur de ökade sin prestation. Frågan var om de förstod innebörden av och meningen med testerna. Vid intervjuerna framkom att det inte ändrades speciellt mycket i upplägg efter testerna och coacherna använde det mest för att kolla fysisk status. Diskussionen utifrån denna presentation blir för vem görs testerna och om de används funktionellt i den dagliga verksamheten. Det berörs i intervjuerna att det skulle vara till hjälp att upptäcka risker för överträning, ökade skaderisker, ätstörningar mm med hjälp av testerna men då behöver dessa analyseras djupare av forskarna, tränarna m fl runt den aktive. Kan också vara svårt ur integritetsperspektiv att nå den aktive.

Från Göteborgs Universitet avslutade sedan Nathalie Barker-Ruchti denna session genom att diskutera kring sportcoachers kompetens och att använda ny teknik för idrottarens bästa. Forskning visar en ökad risk för att coachingen sker utifrån data likt en maskin, och den sociala och pedagogiska delen försvinner. Mer data tillkommer också då det efterfrågas fler specialister. Coacherna känner sina aktiva kunder mer utifrån siffror än social interaktion, vilket medför en förenkling av komplexiteten i att lära sig saker och i coachingprocessen. Nathalie menar att det måste till en högre kvalitet på ”Sport-education”-utbildningar för att kunna ta till vara och använda all ny teknik och information för den aktives bästa.

Dag 2 inleddes med professor Brett Smith från Universitetet i Birmingham. Hans rubrik ”More of the same or time to forward? Expanding methodological options in qualitative and mixed methods research” var en kritisk granskning av forskning som görs med en kvalitiativ approach, Övergripande så menade han att det är dags att agera mot den standardisering (McDonaldization, Brett Smiths ord) som sker. Merparten av all kvalitativ forskning sker med intervjuer som metod och den stora bristen är att analysarbetet går för fort. Man går från A till B utan att fördjupa sig i materialet. En av punkterna som han nämnde var ”Expanding what counts as Data”. There is response data, sensual and emotionell data”. Förutom de rena svaren som man får från den intervjuade så finns det fler aspekter att ta hänsyn till i analysarbetet.

En studie som föll Brett Smith i smaken var Urban Carléns kvalitativa forskning under rubriken ”Runners use of digital tools and participation in social media: an interwiew study about meaning-making i the digitalization of running”. Urban från Högskolan Väst har gjort semi-strukturerade intervjuer med 9 löpare och processat allt material noggrant. Detta för att förstå och förklara vikten av meningen med digitaliseringen för deltagarna. Sammanfattningsvis kan man säga att de sociala verktygen ger en mening för varje individ men också då i allra högsta grad i en social kontext. Man ger varandra tips och råd om träning, motiverar varandra och inte minst då tränar tillsammans. Det sker en positiv utveckling på ett personligt plan såväl som på ett socialt plan.

Avslutningsvis så redogjorde Karin Redelius och Mattias Kempe-Bergman från GIH, Stockholm för sin studie ”Selektering av barn i föreningsidrott”. De har gjort en kartläggning i olika idrotter av selektering och också sett det utifrån barnens perspektiv. Att ”selektera” betyder att välja ut, särskilja enligt SAOL. Forskning visar att tidigt urval är problematiskt, att olika tränares bedömning ligger till grund för urvalet vilket är en moralisk fråga och att det är del av samtidens ”bedömningskultur”.

Syftet med studien var att undersöka hur vanligt det är med tidiga urval, vid vilken ålder det sker, hur urvalet går till och hur legitimerar föreningarna att det görs. De idrotter som fanns med var alpin skidåkning, fotboll, ishockey, konståkning och tennis. Totalt ingick 15 distrikt och 135 föreningar och arbetssättet var telefonintervjuer, sökning på nätet på hemsidor och granskning av policydokument etc. Merparten av materialet samlades in 2015 och följdes upp 2017.

Inom det alpina så är det inte vanligt att selektera MEN barnet måste kunna åka skidor. 16 år är en viktig ålder vid intagning till skidgymnasium. I de 10 föreningar som undersöktes inom ishockeyn så sker en selektering från 10 eller yngre i 4 föreningar. I övriga mellan 12-13 år. I konståkning sker urvalet från 4-7 år med ”naturlig” indelning efter tekniskt kunnande. På samma sätt inom tennis där det sker urval med ”naturlig” indelning efter spelförmåga och utveckling redan i 4-7 års åldern. Av de 10 föreningarna som undersöktes så görs en tydligare indelning vid 8-9 år i 5 föreningar och vid 10-11 år i de andra 5.

I den största idrotten fotboll är det i Stockholm 32 av 47 klubbar som gör val vid 9 och 10 års ålder, i Skåne 9 av 18 och i Göteborg endast 2 av 16 st. Resterande klubbar gör sedan selektering upp till 13 år. I Västerbottens 14 föreningar görs urvalet vid 13 års ålder och senare.

De slutsatser som dragits är att

-Tidiga urval förekommer inom barnidrotten i olika omfattning

-Relaterad till tilltagande professionalisering och kommersialisering i vissa idrotter men även till……

-Idrottsspecifika logiker, normer, traditioner och förutsättningar.

-Barnidrottens utformning har konsekvenser…….

Utifrån denna studie så tror jag de flesta ledare och tränare behöver tänka till kring deras verksamhet och hur den ska bedrivas på bästa sätt.

Återigen tack för en givande konferens med och kring idrotten.

Under måndagen 26 november var jag och Axel Bergström från SRAT i Falun och gjorde ett rekryteringsbesök för studenter på det idrottsvetenskapliga programmet. Vi fick också då möjlighet att ta del av den fantastiska testanläggningen på området i Falun. En av de ansvariga är den tidigare elitcyklisten Magnus Knutsson som guidade oss runt på ett skickligt sätt. 

På bilden: Falu testanläggning