Konferensen var ett mycket intressant och givande tillfälle att ta del av forskning och även knyta kontakter som representanter för HälsoAkademikerna.

Under rubriken ”Idrottskonferens 2018 - för en hållbar barn- och elitidrott” fick vi till oss mycket kring vad som är aktuellt, allt ifrån tidig elitsatsning på barn till att se hur viktig idrotten är breddmässigt ur ett folkhälsoperspektiv. Att Riksidrottsförbundets devis sedan länge att få så många som möjligt att hålla på med idrott och föreningsliv så länge som möjligt aktualiseras mer och mer i dessa dagar då många barn och ungdomar väljer att sluta så tidigt som vid 11-12 års ålder.

En annan aspekt som blir tydlig från vårt håll är att det forskas och föreläses även kring ett holistiskt och mer hälsofrämjande perspektiv. Fortfarande så är dock tyngdpunkten kring forskning kring skador, riskfaktorer och rehabilitering. Vi vill/vet ju att våra medlemmars kunskaper kring det salutogena (hälsofrämjande) perspektivet skulle kunna höja kvaliteten på arbetet ute i föreningarna både på strategisk nivå såväl som på en praktisk nivå i vardagen.

Några nedslag kring alla spännande och duktiga föreläsare som vi tog del av skulle kunna vara bl a Karin Redelius forskning kring uttagning och selektering kring Stockholmsfotbollens barn och ungdomar. Hennes forskning är gjord utifrån barnet/barnens perspektiv, och hon presenterade en intervju med en spelare som lagt av efter att inte blivit uttagen till matcher. Under resans gång blev han uppflyttad så länge han höll måttet, men pressen fanns alltid att hans lag skulle vinna. Spelare byttes ut och alla hans kompisar från början bytte till andra föreningar eller slutade spela. Efter 10 år ca så kände han att glädjen och orken för att fortsätta hade försvunnit så han slutade också.

Karins slutsatser är, efter studien, bl a att tidiga urval kan komma smygande och utan barnets kännedom, att det är mycket idrott men i en väldigt prestationsbaserad miljö. Det sker vidare ständiga urvalsprocesser vilket innebär en oro att inte bli vald, Detta tillgodoser inte barnens rätt till delaktighet. Det kan få stora konsekvenser i form av ett abrupt slut om man inte blir utvald och det ser inte heller till barnens bästa.

Ur ett folkhälsoperspektiv så kan det innebära att individen avbryter sitt idrottande, minskar sin fysiska aktivitet, tappar sina sociala kontakter och också då bär med sig en negativ bild, av sin förening, sin sport och idrottsrörelsen i stort, in i framtiden som vuxen.

PG Fahlström presenterade också en studie, med kollegor från LinnéUniversitetet i Växjö, om ”Goda idrottsliga utvecklingsmiljöer”.  Utifrån tidigare forskning bl a enligt nedan så gjordes en studie i att studera framgångsrika svenska talangmiljöer och att se likheter och skillnader i dessa miljöer.

 Utvecklingsmiljöns ekologi                                                                                                Helheten är mera komplex och mångfacetterad än summan av delarna. Utvecklingsprocessen…en interaktionen mellan individen och miljön där utvecklingen sker. Kamrater, föräldrar och ledare är betydelsefulla för fortsatt engagemang och utveckling inom  klubbmiljön är av stor betydelse för utvecklingen. Samverkan mellan olika faktorer i närmiljön är av särskilt stor vikt. (Carlsson, 1991 & Henriksen, 2010).

Studien genomfördes med intervjuer med representanter från 12 olika idrotter, därefter med intervjuer på nationell/regional/lokal med 6 olika idrotter. Avslutningsvis gjordes en sammanställning av materialet, en analys utifrån tidigare forskning och teoretiska perspektiv och en avrapportering.

 3 teman utkristalliserade sig i rapporten:

TEMA 1 Organisation, kultur och materiella resurser

TEMA 2 Sociala faktorer

TEMA 3 Tränarnas idrottsliga och pedagogiska kompetens

 Under Tema 1 framkom begrepp som långsiktighet när det gäller verksamhetens strategi, mål och utveckling men också när det gäller de aktivas utveckling. Alltså en ”röd tråd” präglad av genomtänkt utveckling, en ”positiv tröghet” med en tydlig vision, överenskommelser följs och inga ”egna race” hos ledare görs, samt att ”en tilltro” i kulturen att nå framgång.

Under Tema 2 nämndes ”helhetsperspektiv” som inkluderar idrott/skola/fritid/familj/vänner. ”Inte enbart fokus på det idrottsliga” utan hänsyn tas till andra faktorer för den enskilde. Det behövs också ”ett socialt nätverk” när allt inte går som det är tänkt.

PG gjorde själv en redovisning av studien under rubriken ”Organisation för hållbart ledarskap-några nedslag” och tryckte då på TEMA 3 kring just kompetensen hos tränaren kring det idrottsliga och pedagogiska men även då…...

Olika kulturella aspekter som tränarna är bärare och skapare av:

- Den engagerade tränaren

- Arbetssätt, ledarstil, traditioner

- Relation till SF, andra klubbar, andra tränare etc.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att dessa 3 Teman tangerar och påverkar varandra i stor grad. Enligt en modell i studien kring kulturen så är organisationens föreskrivna beteende utgångspunkten, Nästa steg är tränarens tillämpade beteende gentemot utövarens förväntade beteende på tränaren det som mynnar ut i förhoppningsvis lyckade prestationer och en tillfredsställelse hos deltagarna på alla nivåer i organisationen.

 Ett sista nedslag från oss var under dag 2 på konferensen då läkaren Carl Johan Sundberg äntrade scenen. Han gjorde ett professionellt intryck i sitt resonemang kring att fysisk aktivitet har mycket stora och positiva effekter både på kort och lång sikt. Det gäller då på välbefinnandet och livskvaliteten, på kognitionen och den fysiska kapaciteten vilket också, enligt Carl Johan, påverkar livslängden och dödligheten.

Om man utgår från att man är stillasittande under 1-2 veckor så stiger blodtrycket, det blir en försämrad sockerkontroll och man får höjda blodfetter. Ett träningspass å andra sidan ger effekt i 12-14 timmar i form av lägre blodtryck och en bättre sockerkontroll.

Ett historiskt nedslag som han nämnde var att Gustav Zander startade den första gym-kedjan i Sverige 1860. Vidare en studie i England där jämförelsen mellan chauffören och konduktören på dubbeldäckarna i London visade en avsevärt högre risk för hjärtinfarkt hos den stillasittande chauffören gentemot konduktören som sprang i trapporna.

En allmän rekommendation kring fysisk aktivitet som gavs var 150 min i veckan och 2 stycken styrkepass. Det nämndes också att träningen ger effekt på Hippocampus i hjärnan, i form av bättre långtidsminne, lokalsinne och ett högre stämningsläge, alltså hur vi mår.

Avslutningsvis så finns det stora utmaningar och möjligheter för oss Hälsoakademiker inom hälsa, friskvård, idrott och folkhälsa att verkligen bidra med våra kunskaper.