Nu är det dags att skriva en avslutande artikel i medlemsbladet som styrelsemedlem. Detta eftersom jag slutar i samband med föreningsstämman nu i mars 2020. Åren i styrelsen har varit oerhört givande och jag har provat på flera roller, bl.a. kassör, rekryteringsansvarig mm. Väldigt lärorikt att få erfarenhet från både styrelsearbete och att lära sig mer om det fackliga arbetet samt stora möjligheter att skapa många nya kontakter inom olika områden.  

Som egenföretagare inom utbildning så känns begreppet ”Hälsovetare” bra att kunna använda inom våra områden, hälsa, folkhälsa och idrott. Inom styrelsen utreder (vi har inte tillsatt en utredning som politikerna gör) och diskuterar vi att vidga begreppen till att även kunna titulera sig som ”Folkhälso-och Idrottsvetare”. Med tanke på det olika inriktningarna inom programmen på Universiteten så borde det var lättare att identifiera sig mer inom sitt specialområde. Kanske inte bara för de som går utbildningarna utan även för kommande arbetsgivare.

Även om jag inte sitter kvar i styrelsen så avtar inte mitt engagemang för just hälsofrågor. Att jobba vidare för HälsoAkademikerna och föra fram våra medlemmars kunskap och kompetens inom våra områden känns ännu mer angeläget i dagens samhälle.

Inom idrottsrörelsen inte minst när det gäller begreppen ”psykisk hälsa” och psykisk ohälsa”. Att kunna utbilda ledare, tränare och aktiva i att främja hälsa och arbeta promotivt kring den psykiska hälsan, men också att jobba förebyggande, och i vissa fall behandlande, och också ha en beredskap och kunskap kring den psykiska ohälsan. Idealet vore att ha team runt lagen och i föreningarna med olika kompetenser från båda sidor. Aaron Antonovskys grundläggande teorier sa ju tydligt att de olika synsätten kring hälsa och ohälsa inte är dikotoma, d.v.s. antingen eller utan att de är komplementära.

Alltså behöver vi båda sidornas speciella kunskaper för att kunna jobba framgångsrikt inom till exempel idrotten. Detta gäller på alla nivåer men Inte minst inom barn- och ungdomsidrotten med tanke på den nya lagen från årsskiftet kring Barnkonventionen.

Ur vår fackliga aspekt så hoppas vi att det sker en utveckling kring detta komplementära synsätt vad gäller arbetslivet. Inom Hälso-Sjukvårdssektorn så har det anställts fler med just ”våra” kompetenser. Även i skolans värld finns flera exempel på just främjande arbete.

Vore nog angeläget att utbilda personer från arbetsgivarna också kring dessa frågor med tanke på framtida anställningar.

I framtiden så hoppas jag att vi inom HälsoAkademikerna kan marknadsföra oss på ett bättre sätt, för jag är säker på att vi behövs på arbetsmarknaden med vår specifika kompetens. Jag tänker fortsätta mitt engagemang, kanske skriva artiklar, hjälpa till med rekryteringsbesök mm.

Jag vet också att vi alla gör ett gediget arbete ute på våra arbetsplatser, men att vi medlemmar, från studenter till yrkesverksamma, kan vara ännu mer delaktiga i vårt arbete utan att behöva sitta i styrelsen, även om det kommer finnas plats där också i framtiden. Ni kommer inte ångra er i så fall utifrån mina erfarenheter.