Att jobba som friskvårdsledare på en sim- och idrottshall är väldigt varierande. En vanlig dag kan jag möta allt från bebisar och deras mammor på mamma/baby-yogan, till skolklasser på simskolan (både 8-åringar och gymnasielever på introduktionsprogram som har låg vattenvana) och pensionärer på vattengympan. Jag möter både personer som har fått FaR (Fysisk Aktivitet på Recept) utskrivet och nu har kommit till anläggningen på stapplande steg för att få stöd att komma igång med sin träning och stammisar på BodyPump-klasserna. Höjdpunkten på veckan är när jag håller i en träningsgrupp för barn som har någon typ av funktionsvariation inom Autism/ADHD-spektrat.

Innan jag började jobba på sim- och idrottshallen visste jag inte hur brett hälsofrämjande arbete som faktiskt genomförs på en sådan anläggning. Idrottsförvaltningens vision är ett Stockholm där alla vill och kan röra på sig. Vi jobbar utifrån det idrottspolitiska programmet som fokuserar på att göra det möjligt för alla att vara fysiskt aktiva, oavsett kön, ålder, funktionsvariation, bakgrund och socioekonomisk status. Detta innebär att vi ska prioritera de grupper som idag är fysiskt aktiva i lägst utsträckning. Vi ska alltså försöka nå ut till personer som kan behöva extra stöd för komma igång med träningen, de som inte redan är gymfrälsta.

Detta innebär att vi försöker skapa olika samarbeten med verksamheter som kommer i kontakt med de prioriterade målgrupperna, eftersom de inte naturligt kommer till anläggningen. I höst ska jag t.ex. hålla några gratis prova-på pass på en verksamhet som jobbar med att stötta ungdomar som inte går i gymnasiet till någon typ av sysselsättning. Många av ungdomarna som de möter har någon form av psykisk ohälsa. Andra exempel som vi genomfört är gratis drop-inträning för tonåringar, inspirationsdagar för gymnasieskolor och träningskurser särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning.

Det som jag tycker gör att mitt jobb känns väldigt betydelsefullt är att det inte handlar om att sälja flest gymkort eller proteinbars utan att hitta vägar för nå de personer som är i störst behov av fysisk aktivitet.