2018-06-18

Politik och idrott

HälsoAkademikerna ställde sju frågor till riksdagspartierna om idrott ur ett ungdoms- och hälsoperspektiv.

1. Hur vill ni åstadkomma att fler fortsätter idrotta efter tonåren? I dagsläget slutar många, både flickor och pojkar, redan så tidigt som vid 11-12 års ålder.

Vänsterpartiet: Här spelar bla idrottsundervisningen i skolan en viktig roll för att göra barn och ungdomar intresserade av att idrotta på fritiden. Vänsterpartiet anser att idrottsundervisning och fysisk aktivitet är ett mycket viktigt inslag i skolan. I dag är det inskrivet i läroplanen att skolan ska ”sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen”. Ändå kan vi se att det ofta saknas kompetens hos skolans personal för att leva upp till vad läroplanen kräver. Vi anser därför att skolpersonalen bör ges kompetensutveckling i hur fysisk aktivitet kan integreras i skoldagens samlade aktiviteter och att det även bör vara en del i lärarutbildningen. Vi driver att skolan ska genomföra en timmes fysisk aktivitet om dagen men att det inte behöver göras inom idrottsämnets ram. Viktigt är också att alla som vill idrotta faktiskt ska kunna ha möjlighet att göra det oavsett föräldrarnas ekonomi. Våra insatser för idrotten har fokus på den ideella breddidrotten och att skapa förutsättningar för alla som vill delta i någon form av idrottsutövande, saker som höga föreningsavgifter och otillräckligt med anläggningar utgör ofta hinder för detta.

Socialdemokraterna: För att komma tillrätta med det måste många saker göras samtidigt. Det handlar dels om att se till att idrotten har tillräckliga resurser för att nå så många som möjligt till rimliga kostnader och på ett sådant sätt att den kan anpassas efter barn- och ungas olika behov. Det är en av anledningarna att vi har ökat stödet till idrotten under den här mandatperioden och det kan krävas ytterligare satsningar under nästa mandatperiod. Men det handlar också om att komma ifrån tidiga elitsatsningar som riskerar att få unga tjejer och killar att hoppa av. Idrottande i anslutning till skoldagen behöver också underlättas.

Miljöpartiet: Vi är oroade över denna utveckling och har de senaste åren ökat stödet till idrottsrörelsen, 2018 kommer idrotten ha fått 258 miljoner kronor mer jämfört med 2014. Vi behöver se till att fler fortsätter idrotta efter tonåren men också att det ska gå att börja idrotta senare i livet. Här spelar idrottsföreningar runt om i vårt land en viktig roll för att vi ska få till en förändring. Vi vill också att undervisningstiden i idrott och hälsa i grundskolan utökas med 100 timmar från och med hösten 2019.

Centerpartiet: Det är viktigt med valmöjligheter för att locka ungdomar att idrotta. Idrottsföreningarna har ett ansvar att skapa utrymme även för ungdomar som inte vill göra en elitsatsning. Det handlar också om att ge stöd till nya idrotter. Idrottsrörelsen har också ett uppdrag på detta område som följer av de statliga insatserna och där behövs tydligare uppföljning.

Liberalerna: Politiken ska vara tydlig med att ett av de viktigaste syftena för det offentliga stödet till idrotten är att bidra till idrott för alla och idrott hela livet. Vi tycker i princip att dagens modell för stöd till idrotten -- där politiken sätter upp mål men inte lägger sig i detaljerna -- är bra, men det är under förutsättning att idrottsrörelsen jobbar aktivt med att nå målen.

Idrott måste finnas tillgänglig för barn och ungdomar som inte vill elitsatsa eller ens tävla. Ur folkhälsosynpunkt är det tvärtom helt centralt att barn och unga uppmuntras att röra på sig för rörelseglädjen i sig. Det är viktigt att ledarna är uppmärksamma på detta och lägger upp träningen så att inte bara de bästa premieras.

Det är viktigt att i samhällsplaneringen ta hänsyn till idrottsanläggningar för spontan utövning, skol- och föreningsidrott. I planprocesserna inför nya bostadsområden fokuseras det i första hand på bostäder, skolor, förskolor, äldreboenden och kommersiell service. Utrymmen och anläggningar för idrott, spontanidrott och lek kommer i bästa fall in på slutet. Regelverk och styrsystem behöver ses över för att uppmärksamma detta.

Kristdemokraterna: Vikten av fortsatt idrottande i tonår och däröver kan inte nog understrykas. En del i att hindra att barn slutar idrotta har att göra med att alla får vara med, att idrotten hålls på en nivå som gör att alla kan delta och som möjliggör för barnen att pröva olika idrotter. Detta är dock något för idrottsrörelsen att diskutera och jobba med, inte för politiker att avgöra.

Moderaterna: Idrotten måste fortsätta att utvecklas både avseende spets och bredd. Detta handlar om att erbjuda alla barn och ungdomar träning och tävling på olika nivåer. Det finns en tendens att antalet serier, grupper och lag blir färre med stigande ålder. Denna utveckling, att bara de som är duktiga i en viss ålder och beredda att satsa allt fler träningstimmar ges möjlighet medan övriga slutar med sin idrott, är olycklig. Självklart skall den som vill satsa fullt ut under tonåren på sin idrott kunna göra detta, men lika självklart skall det finnas möjlighet för den med lägre ambition att kunna fortsätta. Politiken behöver därför vara tydlig i dessa båda ambitioner – men inte styrande i detalj. Istället bör idrotten, i dialog med barn och ungdomar, fundera över vilka normer och strukturer som gör att många slutar tidigt med sin idrott. Detta för att hitta vägar som erbjuda en bred verksamhet under hela uppväxten.

 
2. Hur vill ni konkret att statens ekonomiska stöd till idrotten fördelas och används på bästa sätt?

Vänsterpartiet: Vi vill betona att den statliga bidragsgivningen till idrotten ska utformas med respekt för idrottsrörelsens självständighet och oberoende, men med tydliga uppsatta mål som står i samklang med de grundläggande värderingarna i vårt samhälle. Staten kan ställa upp vissa mål för bidragsgivningen, men det är upp till idrottsrörelsen att bestämma hur målen ska uppnås.  Ett samspel mellan den ideella och den offentliga sektorn med respekt för idrottsrörelsen självständighet, är nödvändigt om alla ska ha möjlighet att delta. Det allmänna bör ta det största ansvaret för att ställa ekonomiska resurser och anläggningstillgångar till idrottens förfogande så att ledare och aktiva därmed kan koncentrera sig på sin kärnuppgift – att utöva idrott och bedriva en god idrottsverksamhet. Detta är särskilt viktigt när de som är beredda att engagera sig ideellt blir allt färre. För att det allmänna ska kunna ta sitt ansvar krävs att vi har en väl fungerande gemensam sektor, med tillräckliga skatteintäkter för att finansiera all den verksamhet som behövs för en rättvis fördelning.

Socialdemokraterna: Vårt mål är alla barn och unga, oavsett kön, oavsett av vem eller var man är född, ska ha lika goda möjligheter att idrotta och motionera. Det är bland annat därför vi tydligt ökat stödet till idrotten under den här mandatperioden. Senast i vårbudgeten satsade vi 10 ytterligare miljoner till idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Sammanlagt betyder det att den socialdemokratiskt ledda regeringen har ökat stödet med 258 miljoner kronor till idrotten 2018 jämfört med 2014. Samtidigt måste arbetet för att få till en mer jämlik och jämställd fördelning av det statliga stödet intensifieras. Vi följer därför den genomlysning av det statliga stödet som Riksidrottsförbundet genomför just nu. I dagsläget är den som får störst del av det statliga stödet en 11-årig pojke som spelar fotboll flera gånger i veckan i Stockholms innerstad. Det finns därför mycket att utveckla för att det statliga stödet ska fördelas mer rättvist över landet till de som behöver det mest.

Miljöpartiet: Vi föreslår inga förändringar för fördelningen av statens ekonomiska stöd till idrotten. Vi anser att staten drar med de stora penseldragen och att det är riksidrottsförbundets uppgift att bestämma vad pengarna i detalj ska gå till för att uppnå statens idrottspolitiska mål. Däremot vill vi att redovisningen av vad medlen används till blir bättre vilket vi framfört i riksdagens rapport “Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”.

Centerpartiet: Det är ett uppdrag för Riksidrottsförbundet (RF) och handlar om att tillgängliggöra idrotten över hela landet och för fler personer och grupper. Det behövs bättre uppföljning på detta område.

Liberalerna: Liberalernas grundinställning är som sagt att statens stöd till idrotten bör styras genom mål, inte genom detaljregleringar och öronmärkningar, men det är under förutsättning att idrotten å sin sida respekterar de mål som riksdagen satt upp för stödet. En enig riksdag har vid flera tillfällen tydligt markerat att ett mål för statens stöd till idrotten är idrott för alla. I målformuleringen nämns särskilt personer med funktionsnedsättning. Trots detta är idrott för personer med funktionsnedsättning satt på undantag, och där det finns sker det ofta som en verksamhet skild från andra. Därför tycker vi att man kan överväga en öronmärkning av stöd till idrott för personer med funktionsnedsättning. I Norge har man öronmärkt ungefär 10% för detta.

Kristdemokraterna: Kristdemokraterna satsar 5 miljoner kronor mer än regeringen på stöd till idrotten. Fördelningen lämnar vi till idrottsrörelsen att avgöra.

Moderaterna: Idrottslyftet var alliansregeringens reform för att stimulera till ökad bredd. Denna satsning har visat sig vara mycket framgångsrik. Moderaterna vill utreda hur reformen kan utvecklas att omfatta fler. Moderaterna har under mandatperioden lyft bland annat integration och rörelse för äldre som områden som behöver utvecklas inom ramen för statens satsning på idrotten.

 
3. Det finns forskning som visar att det bästa vore att det anställdes ledare/tränare för att utbilda och ta hand om barn och ungdomar. Hur ser ni på utbildad personal i relation till ideella krafter?

Vänsterpartiet: Ledarskapet inom idrottsrörelsen är viktigt, därför behövs det goda förutsättningar för att människor ska vilja och kunna axla det ansvar det innebär att exempelvis bli tränare eller ledare. Många, även föräldrar som blir ledare, behöver hjälp med att bemöta barn och ungdomar på ett pedagogiskt sätt. Vi anser att samhället måste stödja detta exempelvis genom speciella utbildningsbidrag. Även idrottens studieförbund, SISU, kan kanalisera ekonomiskt stöd till fler ledare som utbildar sig. Vi anser att särskilt fokus på ledarskapsutbildningarna bör läggas på de pedagogiska delarna samt på frågor som rör jämställdhet, tillgänglighet och mångfald för att skapa ett öppet och inkluderande idrottsliv.

Socialdemokraterna: Idrottsrörelsen är Sveriges största folkrörelse med tre miljoner medlemmar och 650 000 ideella ledare. Dess själ och hjärta är det ideella engagemanget och de eldsjälar som håller igång Sveriges 20 000 idrottsföreningar. Samtidigt är det självklart bra när det finns ekonomiska förutsättningar som gör att det går att anställa tränare och skicka ledare på utbildning. Det står dock inte i ett motsatsförhållande till varandra, det behövs både ideellt engagemang och anställda för att utveckla och skapa goda förutsättningar för idrottande framöver.

Miljöpartiet: Det finns egentligen ingen motsättning. Ideella krafter kommer fortsatt att vara viktiga för idrotts- och föreningslivet. Samtidigt ska det också finnas anställd personal. Exempelvis är den satsning vi vill göra på idrott i grundskolan ett sätt att få mer idrottstid som leds av anställd personal.

Centerpartiet: Det finns säkert fördelar med anställda ledare och tränare men idrott är mer än bara fysisk träning. Den svenska modellen med idrotten som en del av civilsamhället med dess demokratiska uppbyggnad är värd att värna och stötta. De ideella krafterna bidrar också till att hålla kostnaderna nere vilket gör att fler barn och ungdomar har råd att delta.

Liberalerna: Det är en fråga för idrottsrörelsen att ta ställning till, inte politiken.

Kristdemokraterna: Vi tror att ideella krafter är en viktig del i idrottsrörelsen, och ska så vara. Sedan är det förstås upp till idrottsrörelsen, klubben osv att göra det som passar bäst och finns förutsättningar för. Med anställda ledare och tränare skulle förstås kostnaderna för att utöva idrott stiga, något som inte vore till fördel för familjer med små ekonomiska resurser.

Moderaterna: Grunden för svensk idrotts unika bredd och framgång är alla hundratusentals ideellt arbetande ledares engagemang. Att överge denna modell till förmån för en ökad professionalisering av idrotten i stort är inte en önskvärd utveckling, vare sig ekonomiskt och socialt. Det offentliga samhället kan dock i ännu högre grad stötta ideella idrottsledare genom utbildning och handledning. Detta sker redan idag genom SISU och detta kan med fördel utvecklas över tid.

4. Vad anser ni att det behövs göras mot föreningar som inte följer barnkonventionen? Exempelvis mot de som selekterar aktiva tidigt, toppar lagen så alla inte får spela, genomför fysiska tester för att få fram de bästa, etc.

Vänsterpartiet: Vi anser att det är viktigt att motverka för tidiga elitsatsningar för barn genom utbildning  av ledare. Vi menar att elitsatsningar inte har någon verkan och istället kan motverka ungdomars idrottande om det sker före 16 års ålder. Vi tycker det är viktigt att det både finns bredd och elit inom idrottsrörelsen. På samma sätt som det bör finnas verksamhet som är anpassade för de ungdomar som vill satsa på sin idrott så anser vi att det även måste finnas alternativ för de ungdomar som vill fortsätta med sin idrott på en mer ”lagom” nivå.

Socialdemokraterna: Barnrättsperspektivet ska genomsyra hela idrottsrörelsen. Riksidrottsförbundet och specialistförbunden har tillsammans kommit överens om idéprogrammet Idrotten vill, som slår fast riktlinjer för hur barn- och ungdomsidrotten ska bedrivas. Det måste vara upp till idrottsrörelsen själva att se till att de lever upp till sina egna åtaganden. Från statens sida har vi varit tydliga med att allt statligt stöd måste användas utifrån barnkonventionens principer. När det handlar om tidiga elitsatsningar så är det någonting som vi bara måste komma ifrån. Det riskerar att skapa ohälsa bland barn och unga, samt att få unga tjejer och killar att hoppa av idrottandet.

Miljöpartiet: Barn- och ungdomsidrotten ska följa barnkonventionen. I den mån föreningar får ekonomiskt stöd från det allmänna bör det kunna dras in om föreningen inte följer barnkonventionen.

Centerpartiet: Bättre uppföljning behövs, det visar inte minst den uppföljning som gjordes av Kulturutskottet 2017 kring statens idrottspolitiska mål. Ett stort ansvar ligger på RF och specialidrottsförbunden.

Liberalerna: Staten bör ställa högre krav på att idrottsrörelsen faktiskt arbetar mot de mål som finns för stödet till idrotten. En av de saker som behöver följas upp särskilt är barnrättsperspektivet. Bara den barn- och ungdomsidrott som bedrivs med barnrättsperspektiv bör få stöd.

Kristdemokraterna: Idrottsrörelsen måste naturligtvis följa barnkonventionen och har ju ett eget intresse att göra det. Toppning av lag kan till en början se ut som en god idé men riskerar att slå ut massor av barn som förlorar glädjen med idrotten. Barn har dessutom helt olika utvecklingskurvor vissa utvecklas snabbt, andra kommer senare. Många av våra bästa idrottare skulle inte ha nått de nivåer de nådde om laget toppats i tidiga barnår. Som politiskt parti har vi dock inga förslag för att stävja detta utan anser att idrottsvärlden bäst sköter det.

Moderaterna: Riksdagen beslutade 2009 att inga medel skall utgå till föreningar som inte uppfyller barnkonventionens krav. Selekteringen av barn och unga i tidig ålder är orimlig både moraliskt och idrottsligt. Moraliskt därför att idrotten skall inkludera alla och vara generös och öppen. Idrottsligt därför att det är näst intill omöjligt att säga vilket barn som i vuxen ålder kommer utvecklas till en framgångsrik idrottare.

 
5. Som en följd av förgående fråga, tycker ni att bidrag ska dras in alternativt återbetalas om föreningar och förbund inte följer barnkonventionen? Vem ska utföra kontrollerna? Exempelvis RF, Specialförbunden för varje idrott, SISU som studieförbund, kommunerna eller annan aktör, i såna fall vilken?

Vänsterpartiet: Vi har inte tagit ställning till den frågan ännu.

Socialdemokraterna: Det är upp till hela idrottsrörelsen att se till det, men särskilt Riksidrottsförbundet som fördelar det statliga stödet. Riksidrottsförbundet måste ha bättre koll på förbunden, förbunden måste ha bättre koll på föreningarna och föreningarna måste ha bättre koll på sina tränare och ledare. I dag pågår ett intensivt arbete inom idrottsrörelsen för att se över hur det statliga stödet fördelas, men även ett arbete med att ta fram en etisk kod för svensk idrott, att inrätta en extern visselblåsarfunktion, samt att inrätta en idrottens ombudsman. I alla dessa processer är barnrättsperspektivet helt centralt.

Miljöpartiet: Det är viktigt att det blir konsekvenser för de som använder offentliga medel till annat än det de är avsedda för, det gäller även idrotten. Vi har i dagsläget inget förslag på hur det ska kontrolleras och vill att en långsiktig lösning tas fram i samarbete med idrottssverige och SKL med brett politiskt stöd.

Centerpartiet: Den som delar ut bidragen. RF för de statliga medlen om de finner det befogat. Det är då också viktigt att uppföljning sker utifrån de mål som staten satt upp för bidragen. Om det förekommer olagligheter ska det självfallet polisanmälas.

Liberalerna: Den som inte sköter sig bör förlora sitt stöd. Varje aktör har ansvar att följa upp på sin nivå. Staten bör följa upp att RF lever upp till målen, men hur RF säkerställer efterlevnaden inom sig bör vara upp till RF att avgöra. Kommuner bör följa upp sin egen bidragsgivning.

Kristdemokraterna: Vi har inga sådana förslag, se svaret ovan.

Moderaterna: Det är orimligt att ge stöd till en idrottsförening som inte följer barnkonventionen och idrottens mål och jämställdhet och inkludering. Hur granskningen av idrottsföreningarnas verksamheter kan utvecklas ytterligare bör utredas. Vidare bör en ny typ av oberoende ombudsman/funktion inrättas dit barn, föräldrar och andra ska kunna vända sig när barn och ungdomar blivit utsatta för övergrepp eller kränkningar inom idrottsrörelsen.

 
6. Hur har ni tänkt, ur ett folkhälsoperspektiv, att den fysiska aktiviteten (rörelserikedomen) ska ökas? Exempelvis i ett samarbete mellan skola/arbetsplats - idrott - fritid.

Vänsterpartiet: Vi är positiva till sådana samarbeten. Att öka människors fysiska aktivitet är viktigt ur ett folkhälsoperspektiv. Tillgänglighet och jämställdhet är centrala faktorer för att detta ska lyckas. När det gäller tillgänglighet till idrottsanläggningar är vi långt ifrån målet. Att upprusta och göra idrottsanläggningar tillgängliga runt om i landet borde vara en mycket prioriterad uppgift. Det är självklart att alla ska ha samma möjlighet att använda alla gemensamhetsanläggningar. Idrott för personer med olika typer av funktionsnedsättningar är ett eftersatt område och här finns mycket att göra. Detta är dock främst en kommunal angelägenhet. Vänsterpartiet vill att idrott ska bedrivas på jämställda villkor. Jämställdhet inom idrotten är en fråga om demokrati, resurser och intressen. Alla ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter på alla nivåer och inom alla områden.

Socialdemokraterna: Det måste till flera insatser för att öka den fysiska aktiviteten i hela befolkningen. Det är bland annat därför vi har ökat stödet till idrotten under den här mandatperioden. Förra året presenterade den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsammans med Riksidrottsförbundet en kraftsamling för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och unga. Vi kallade initiativet för Samling för daglig rörelse. För vi vet att skolan är en nyckelfaktor för att få barn att röra sig mer, och därför kommer vi, förutom att utöka idrotten med 100 fler timmar från och med 2019, också se till att öka den fysiska aktiviteten under övriga skoldagen, inte minst på fritids. Framöver behöver dock mer göras, inte minst för att öka rörligheten bland de som är lite äldre samt barn- och unga med funktionsnedsättningar.

Miljöpartiet: Vi vill utöka idrotten i grundskolan vilket är viktigt både på kort och lång sikt. Det finns många olika sätt att bidra till att öka den fysiska aktiviteten, mycket sker lokalt i landet där Miljöpartiet i många kommuner driver på för att möjliggöra för olika former av fysisk aktivitet. Vi är också positiva till de arbete som RF gör som gäller “idrott hela livet”. I riksdagen har vi motionerat om att friskvårdbidraget borde breddas så att det också omfattar studenter, enskilda näringsidkare eller delägare i handels- eller kommanditbolag.

Centerpartiet: För att fler barn ska få chans att hitta en idrott eller annan föreningsaktivitet som de tycker är rolig så bör föreningslivet ges bättre möjlighet få komma in i skolan och på fritidshem. Det öppnar möjligheter för barn som annars kanske inte fått chansen att testa nya aktiviteter och att gå med i föreningslivet. För personer med funktionsnedsättning kan det ibland vara svårt att hitta en lämplig idrottsaktivitet. Parasport kan då vara en väg till fysisk aktivitet. I vissa parasporter krävs det speciell utrustning som är kostsam. Därför bör förutsättningarna utredas för skapande av ett nationellt föreningsdrivet bibliotek där sådan utrustning kan lånas så att man får chansen att testa om en idrottsaktivitet passar såväl på individuell nivå som för föreningar. Ett sådant bibliotek kan också bidra till att möjliggöra ett aktivt friluftsliv som också kan kräva anpassad utrustning.

Liberalerna: Se svar på första frågan.

Kristdemokraterna: Vi vill se mer idrott i skolan. Vi vill också tillsätta en utredning om hur offentliga styrmedel (som till exempel lagar, regelverk, riktade statsbidrag, skatter, subventioner och avdragsmöjligheter), varningstexter och informationsinsatser samt nationell målstyrning kan användas effektivt för att främja förutsättningarna för hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet och i förlängningen en förbättrad folkhälsa. Vid etablerad ohälsa kan fysisk aktivitet på recept och stöd från fysioterapeut fungera i många fall. Vi vill också se ett utökat skatteavdrag för mer friskvård. Dessutom vill vi återinföra fritidspengen som möjliggjorde för barn i ekonomiskt utsatta familjer att i större utsträckning kunna delta i fritidsaktiviteter såsom idrott.

Moderaterna: Moderaterna har föreslagit mer idrott på fritids inom ramen för Skolidrottsförbundets arbete. Vidare har Moderaterna arbetat för fler timmar idrott i skolan och lyft vikten av rörelse under skoldagen. Erfarenheten visar att det sistnämnda är framgångsfaktorer, inte bara för barn och ungas hälsa, utan att detta långsiktigt ger förbättrade skolresultat.

7. I Riksidrottsförbundets kampanj “Bygg för vår hälsa” uppmärksammar de att inom vissa områden byggs idrottsplatser och friluftsområden bort för plats till bostäder och att i somliga nybyggda områden byggs inga idrottsplatser. Hur vill ni gå tillväga gällande samhällsplanering, i relation till möjlighet att utöva organiserad eller spontan idrott?

Vänsterpartiet: I samhällsplaneringen är det viktigt att det säkerställs att det ska finnas utrymme och möjlighet till lek, fysisk rörelse och spontanidrott. En viktig utgångspunkt för idrott och motion är att den inte enbart avgränsas till den verksamhet som bedrivs av den organiserade idrottsrörelsen. Spontanidrotten, dvs. det som inte utgör en del i den organiserade idrottsrörelsen, är betydelsefull varmed det är viktigt att det finns lättillgängliga platser att idrotta på även för dessa ändamål. Dessa platser är naturligtvis viktiga för alla, men kanske särskilt för de barn och ungdomar som inte är med i någon idrottsförening. Frågan om omfattningen av och hur prioriteringen av spontanidrottsplatser ska se ut är dock i första hand en kommunal angelägenhet.

Socialdemokraterna: Att ha en god tillgång till idrottsanläggningar är oerhört viktigt för att ge idrotten goda förutsättningar att växa och finnas tillgänglig för alla. När nya bostadsområden planeras och gamla byggs om eller renoveras så måste ytor för fysisk aktivitet finnas med. Det kan vara allt från spontan lek och rörelse till organiserad idrott. Vi tycker att idrotten måste få ta större utrymme i detaljplaneringen, inte minst eftersom det är ett sätt att öppna upp och skapa mötesplatser – och på så sätt få till bättre städer och samhällen. Det är extra viktigt för barn och unga att det är lätt att motionera och röra på sig i närmiljön, eftersom de annars är beroende av att föräldrarna har tid och möjlighet att skjutsa dem till deras aktiviteter.

Miljöpartiet: Kommunerna har och bör ha ett ansvar för att hantera detta. I vissa fall kan de bli en konflikt och i de fall idrottsplatser försvinner till förmån för bostäder är det viktigt att på annat sätt skapa möjligheter för olika former av fysisk aktivitet. Ett sätt att bidra till det skulle kunna vara att Boverket i sina vägledningar har med behovet av idrottsanläggningar som ett av flera områden som behöver beaktas när nya bostäder byggs.

Centerpartiet: Närhet till idrott och friluftsliv är viktigt. Det måste finnas utrymme för lokala och kreativa lösningar. Det gäller för såväl organiserad som spontan idrott.

Liberalerna: Liberalerna anser att det är en viktig aspekt på god stadsplanering att beakta behovet av platser för lek, rekreation och spontanidrott, särskilt i tättbebyggda områden. Detta är också något vi lyfter fram i vårt bostadspolitiska arbete i riksdagen. Behovet av planering för idrottsverksamhet och platser för spontanidrott m.m. bör ha en framskjuten roll när kommunerna tar fram översiktsplaner, och är naturligtvis en central del av planarbetet för att skapa levande miljöer där människor trivs och kan utvecklas.

Kristdemokraterna: Det är viktigt att när man planerar nya bostadsområden ser till att bygga ett samhälle för hela livet och inte bara bostäder. Om människor ska trivas krävs att man tänker på servicefunktioner såsom förskolor, skolor, kommersiella lokaler, parker, idrottsplatser och även rekreationsområden. Det är också mycket viktigt att man bygger så att man lätt kan nå dessa funktioner som fotgängare eller cyklist, att man inte bygger in hinder för rörelse utomhus.

Moderaterna: Sverige växer och behovet av nya bostäder är stort. Detta kräver en modern bostadspolitik som förenklar regler och underlättar byggandet i alla delar, avseende såväl bostäder som infrastruktur. Vi vill ha färre regleringar i lagstiftningen, inte fler. Till exempel är plan- och bygglagen är redan idag extrem i sin detaljstyrning. Precis som med skolor och annan samhällsservice är idrottsytor är ett kommunalt ansvar. Vi vill göra det enklare att bygga såväl bostäder som idrottsanläggningar och skolor. Det finns ingen motsättning mellan en modern politik som stimulerar ökat byggande och en genomtänkt gestaltad livsmiljö. Dessa båda är två sidor av samma mynt.

11 oktober 2020, 23:22

Ordföranden har ordet oktober

HälsoAkademikernas ordförande Andreas Lövdahl har ordet och kommenterar händelser i föreningen oc...

11 oktober 2020, 21:26

Hälsofrämjande arbete med fokus på kost i grundskolan

Pernilla och Linn skrev en uppsats med syftet att studera hur yrkesprofessioner inom elevhälsotea...

11 oktober 2020, 21:19

Ludvig Faleij - ny styrelseledamot

Ludvig har efter avslutade studier nu anslutit till styrelsen i HälsoAkademikerna från och med...

11 oktober 2020, 21:17

Hälsovetare inom hälso- och sjukvård

Ett ökat samarbete mellan hälsovetare och vårdpersonal skulle kunna avlasta den idag starkt...

11 oktober 2020, 21:05

Folkhälsoperspektiv

För att förstå Folkhälsomyndighetens plan och perspektiv runt Covid-19, krävs det en inblick i va...